Trivium- Min CD-samling var mitt band

0

 


Gitarrsolon, religion och jakten på en svårhittad vinylskiva. När Trivium släpper nytt berättar gitarristen Corey Beaulieu om kopplingen till låtarna och hur det var att ha sin CD-samling som band.

Ni släpper en ny version av ert debutalbum Ember To Inferno (2003), som även har fått tillskott av demos ingen tidigare har hört.

— Jag gick med i bandet precis efter att albumet hade släppts så det var sångaren Matt Heafys idé att släppa det igen. Samtidigt så kände vi alla att det vore fint för fansen att få ta del av den tiden på ett annat sätt. Många har varit med sedan dag ett men att få uppleva det igen är något annat. En del av bandlivet är att man gör mängder med demos som aldrig kommer med på skivan, men det hjälper oss att utveckla ljudet och hur låtarna ska konstrueras. För mig blir det speciellt eftersom jag såg bandet uppträda innan frågan om att bli medlem ställdes, så vissa låtar har jag hört live.

Under en period gjorde du väl även en del gästframträdanden på andras skivor?

— Du menar för elva år sedan när det fans tid för annat än Trivium? Skratt. Jo, jag har arbetat med Lizzy Borden och även Annihilator. Vi känner varandra och de frågade om jag ville lägga några riff på en låt, men eftersom vi turnerar så mycket så räcker inte tiden till. Det lilla utrymme som finns måste ägnas åt att producera nästa album, hjulet slutar aldrig snurra.

Ert senaste album heter Sinner And The Sentence, så vem bestämmer vad som är en synd?

— Bra fråga, det vet jag faktiskt inte. Om jag ska gissa så antar jag att det är ens egen moraliska kompass som avgör vad som är en synd för dig. Vissa människor är väldigt strikta och ur deras perspektiv kan något som är trivialt för dig och mig vara en jättegrej. Religion är en svår balansgång eftersom det är olika från person till person. Så länge ingen skadas eller någon är respektlös så anser jag att man får avgöra själv.

Det känns som att ni lagt mer focus på gitarrsolon än på det rytmiska på denna skiva, vilket föredrar du?

— Just gitarrsolon blir extra boostade eftersom de står över musiken för att förklara det enkelt. Det är även lättare att höra ett solo än rytmisk gitarr, vilket gör det till ett viktigt element i både musiken men även i bandet. Samtidigt ökar det pressen eftersom jag måste spela exakt som på skivan och jag vill att det ska vara mer än bara en utfyllnad i låten. Tänk dig att en låt är en bok och varje kapitel bjuder på nya överraskningar, så vill jag att mitt gitarrspelande ska vara för lyssnaren.

Använder du olika gitarrer för låtarna?

— Tidigare så har jag tagit chansen att prova olika gitarrer och förstärkare för att se hur det låter, inte för att det bidrar med något speciellt. Om det är i studion tar jag bara med mig en handfull gitarrer som jag vet fungerar bra. På det senaste två har jag använt min Jackson signaturmodell och det utan att ens behöva byta ut strängarna.

Minns du din första gitarr?

— Ja och den sålde jag för att kunna köpa en annan som jag faktiskt ville ha. Skratt. Min första gitarr var en Epiphone Les Paul som jag köpte som fjortonåring, sedan sålde jag den ett år senare. Det var genom den jag lärde mig att spela. Förutom några få lektioner var Megadeath,Slayer och Metallica mina lärare. Jag minns fortfarande hur timmarna flög förbi när jag satt i mitt pojkrum och jammade i takt med CD:n. Många av de kvaliteter som behövs i ett band kommer från den tiden. Du vet, att växa upp i en liten stad där ingen var intresserad av musik var inte så lätt, så på sätt och vis var min CD-samling mitt band.

Vilken historia berättar din CD-samling om dig om vi delar upp det i Corey från förr och Corey idag?

— Skillnaden är inte så stor eftersom det fortfarande är metal även om jag har slutat köpa CD-skivor och vinyl. Jag har inte ens en vinylspelare. Många av mina vinyler köpte jag för att jag gillade konsten eller för att ersätta skivor som spelats för många gånger, men som jag ändå måste ha i samlingen. Idag använder jag Spotify för det går faktiskt att jämföra med hur det var när man var liten och besökte skivaffären. Samtidigt underlättar det för oss att hitta nya band som vi kan ta med oss på turneérna och presentera för våra fans.

Finns det någon vinylskiva eller CD-skiva i din samling som har större värde på ett personligt plan?

— Det fanns en vinylskiva som jag letade länge efter under en hel turné, Megadeaths Rust in Peace (1990). Jag besökte varje pantbutik som fanns i städerna i jakten på originalet för den nya version lät inte alls som den skulle.

På nya albumet finns det en låt som heter Beauty In The Sorrow finns det skönhet i sorg?

— Vår basist Paolo Gregoletto som skrev låten inspirerades av en bok, Beauty and the Sorrow som var baserad på brev från soldater under första världskriget. Eftersom jag vet vad texterna är baserade på och har hört berättelserna så tolkar jag dem inte på samma sätt som du. Musik ska vara ett positivt sätt att få utlopp för sina känslor, alla ser hur mycket hemskt som sker runt om i världen och hur fruktansvärt människor behandlar varandra. Vårt sätt att hantera det på är att skriva texter och musik som andra kan relatera till och på så sätt få en stöttande hand att hålla i under svåra tider.

About Author