Aetherian – The Untamed Wilderness

0

Lifeforce Records
Släpps den 24 november

Gammal är inte alltid äldst. Det bevisar grekiska kvartetten Aetherian som slog ihop sina kloka huvuden och bildade bandet så sent som 2013. Med endast en EP i bagaget släpper de nu sin debutskiva The Untamed Wilderness. Det sägs ibland att hårdrock har många likheter med klassisk musik, det stämmer i det här fallet. Albumet skulle kunna vara signerat av lika delar Mozart som Beethoven, med den förstnämndes lekfullhet och den sistnämndes melankoli. Allt omstöpt till nutid med distade gitarrer och growlsång.

Grekerna besitter en låtskrivarmagi som få andra i genren melodisk death metal ens når upp till. Melodiskt är definitivt ledordet under de 55 minuterna som bandet håller hov. Det blandas huller om buller med snabba riff, vackra gitarrslingor, dubbla kaggar, stråkar och akustiska gitarrer. Allt samsas dock i ett välregisserat ljudlandskap där ingen detalj existerar av en slump. Vissa verk inom kulturen får sin konklusion och mening när allt kommer till ända, då allt faller på plats. As The Veil Fades himmelska repetitiva crescendo i slutminuten är en sådan sak; filmiskt likt Sjätte Sinnet, där man inte förrän i slutet får veta att Bruce Willis karaktär varit död filmen igenom, och musikaliskt likt Paradise Losts Shadowkings (Draconian Times, 1995), där en lika vacker gitarrslinga sammanfattar hela låten. När sedan Black Sails toner drar igång ekar det angenämt av en blandning av Thin Lizzys Emerald (Jailbreak, 1976) och Gary Moores Over The Hills And Far Away (Wild Frontier, 1987). Bandets styrka är helt klart deras känsla för melodier och snygga låtstrukturer.

Detta är ett riktigt elegant debutalbum. Det är snirkligt, vasst, vackert och rått. Skivan kräver sina lyssningar, men som bekant så är det musik som inte sätter sig direkt som är den som håller längst. Den här skivan tål örats slitage. Mozart och Beethoven är tidlösa och håller än efter över 200 år, det lär även Aetherian göra. Det här är definitivt inte rena rama grekiskan, det är snarare fullt begripligt på ren svenska.

Betyg: 9/10

Spår:
1. Wish Of Autumn Twilight
2. Dark Earth
3. As The Veil Fades
4. Black Sails
5. Seeds Of Deception
6. Shade Of The Sun
7. Clouds Gathering
8. The Rain
9. The Path

Medlemmar:
Panos Leakos – bas, sång
Nikos Parotidis – trummor
Angelos Maniatakos – gitarr
Giorgos Evgeniadis – gitarr

About Author

Gillar hårdrock och de flesta av dess undergenrer