Crowlegion – vårt material ska vara enkelt, rakt på och inget tjafs

0

10155834_10153526248254003_541966259546567836_nVad gör man om ens doom metal plötsligt inte går att definiera som doom metal längre? Vad händer när strul i branschen sätter stora käppar i hjulet för en? Crowlegion bildades redan 2012 men det var först 2014 de verkligen började föra liv för sig. Orsak? Den klassiska omsättningen av bandmedlemmar och annan skit som sångaren och gitarristen Linus Pilebrand förklarar med lätt sarkastisk ton där han sitter nedsjunken i pressrummet på festivalen Mörkaste Småland.

– Jag är en gammal doom-tomte och har bland annat haft bandet Beneath the Frozen Soil som har fokuserat på funeral doom-metal. När det bandet sedan hade haft sin gilla gång så blev Crowlegion en följd på detta. Det är fortfarande tyngd och driv men inte i samma utsträckta och långa format. Crowlegion är även atmosfärsikt vilket jag gillar. Där och då efter Beneath the Frozen Soil var jag tvungen att ta en paus och försvinna ett tag eftersom jag aldrig annars hade kunnat fortsätta med det här. Det är först nu jag har börjat jobba med det här igen. Med Crowlegion har det blivit mer av varan att det är kul att bara ge sig ut och spela utan att; ”den här låten är 12 minuter lång och nu kommer vi att köra det här riffet i 5 minuter”. Med Crowlegion handlar det snarare att det är samma känsla och samma tyngd men mer… inte lättillgängligt men i ett annat format.

Var du utbränd?

– Nej, det var inte så mycket det. Efter att vi hade gjort en Europaturné och gjort lite Skandinavien-vändor hade vi en fullängdare på g och då fick vi klassiskt skivbolagsstrul. De ansåg att vi skulle vänta och att de skulle släppa både det ena och det andra innan det var dags för att få ut oss. Det gick så långt att vi kom till en punkt där det kändes som om vi var fast och inte kunde ta oss framåt. Vi var tvungna att pausa för hade vi kört på så hade det gått ett halvår och efter det hade jag förmodligen aldrig velat hålla på med det här igen. Just där och då kändes det väldigt tråkigt.

Jonas Jörgenssen(gitarr) från doom metalbandet It Will Come hade ett problem som påminde om mitt. Det började dyka upp riff och melodier som inte passade in inom ramen för doom metal. Det var däremot fortfarande tungt och dylikt så vi slog oss ihop vilket utmynnade i Crowlegion.

45772_553334314691023_511548560_nLinus växte i mångt och mycket upp med den musik han själv sedan har komponerat. Bland annat låg Candlemass och Paramaecium(bytte namn till inExordium 2006) högt i kurs. Speciellt sista nämnda bandets debutplatta Exhumed of the Earth(1993) som beskrivs som den klockrena föreningen av tyngd och driv. Det är mot denna bakgrund som Crowlegion kan ses som en naturlig utveckling. Om man däremot behöver en viss typ av sinnesstämning för att spela denna musik är tvetydligt.

– Jag fungerar som så att när jag är nere så kan jag inte göra någonting. Då funkar ingenting av den enkla förklaringen att man är nere i botten. Sätter jag mig ned och skriver och det inte händer något på två timmar så skiter jag i det. Jag tror snarare att man skriver de bra låtarna efter att man har varit nere och är på väg tillbaka. Det händer något för att man fortfarande kan koppla åter till den tid då man var nedstämd. Men för mig är det inte som så, när jag är nere är jag verkligen nere i botten och då händer absolut ingenting. Jag kan ligga på soffan och kolla på film i åtta timmar. Inget fungerar.
När skivbolag inte levererar reder man sig oftast bäst själv. I år släpptes skivan The First Offering men en stor del av materialet har flera år på nacken. Mycket tack vare att två skivbolag strulade till sådan nivå att Linus bestämde sig för att släppa skivan på egen hand.

Vad handlar låtarna John Milner Resurrected och To Mourn om från er senaste skiva The First Offering (2015)?

– John Milner Ressurected är en låt som handlar om karaktären John Milner från filmen American Graffiti (1973) eller Sista Natten Med Gänget som den heter på svenska. I eftertexten står det att han dör i en rattfylleolycka och jag kände att han var en så jävla cool karaktär så jag kunde inte låta honom vila utan plockade tillbaka honom som en ghostrider-person. Den har ingen vettig text utan handlar egentligen bara om en cool karaktär som har återvänt från de döda. To Mourn handlar om att komma förbi min pappas död 2007. Min pappa var sjuk hela mitt liv och hade hjärtproblem. Jag var inte förberedd på när det skulle hända men någonstans i bakhuvudet visste jag att det inte kommer att hålla för evigt.

– Men i år har vi även börjat spela in skiva nummer två. Vi har satt 21 låtar som ska sågas ned till 10-12 stycken som ska bli själva skivan. Resten av materialet får vi se vad vi gör av med. Vi kommer att ha kortare och mer konsista låtar i något som kan beskrivas som en blandning mellan Clutch och Entombed. Det är rakt på men ändå väldigt tydliga låtar. Det kommer inte att bli Behemoths typ av death metal utan vi kommer att ha sväng i låtarna. Renodlad death metal kan jag idag tycka låter lite för klinisk. Sedan kan man gå åt helt andra hållet och bli ”gore-glafs” vilket kanske är mer kul än vad jag kan tycka att det är bra. Vårt material ska vara enkelt, rakt på och inget tjafs.

Text: Cecilia Wemgård

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.