Desolator – Medusa Bar, Stockholm

0

DSC_7591

Datum: 2014-03-07

År 2009 såddes fröet till svenska dödsmetallbandet Desolator. Idag, fem år senare, är det dags att fira jubilaren. Därför har kvintetten kvällen till ära fått Medusa Bar helt för sig själva. Med en cirka en decimeter hög och drygt två och en halv meter bred scen (där trumsetet upptar fyra femtedelar av utrymmet) bjuder bandet upp till festiviteter i källarvalven. Dränkta i ett ihärdigt rött ljus, med en publik beståendes av allt från vänner till vilsna själar, visar födelsedagsbarnen att genuin spelglädje alltid tar hem höga poäng. Med förra årets debut, Unearthly Monument, i bakfickan bjuds publiken på enkel traditionell dödsmetall. Det är svettigt, det är trångt och det är blodvite.

Även efter en timmas soundcheck är ljudet fortfarande inte optimalt för lokalen. Beroende på vart du är placerad får du antingen en glasklar bild av evenemanget eller en salig kakofoni av ljud. Det som skär igenom är det tighta trumspelet från Victor Parri. På gott och ont. Han slår tillräckligt hårt för att de andra instrumenten stundom ska drunkna i ett kompakt muller. Emellertid bryter Jonas Bergkvists basspel igenom för att ge pondus till musiken. Tillsist går det även att urskilja Stefan Nordströms och Joakim Rudemyrs klassiska tuggriff på respektive gitarr. Starten är inte optimal. Det är först på låt nummer två, Illusions Of Grandeur, som åskådarna vaknar till. Det finns en kamratlig stämning i publikhavet. Majoriteten av besökarna är välbekanta med bandet och deras musik. Det finns också något som lockar med den ärlighet som grabbarna utstrålar.

DSC_7517Orkestern ska inte tas allt för seriöst, snarare handlar det om att ha kul tillsammans i moshpiten. Förkärleken för lustigheter ska dock inte ses som ett substitut för teknisk finess. Ensemblen är samspelta och kan uppvisa ett renodlat lagarbete. Basisten Jonas är den som ansvarar för publikens delaktighet medan gitarristerna delar på sånginsatsen. Stefan innehar den starkare diafragman vilket (tyvärr) gör Mass Human Pyre och Gravefeast aningens obalanserade. Bludgeoned, Beaten & Berated är kvällens köttigaste låt medan introt till Antimortem Autopsy genererar mången knuten näve i luften. Trots personkemin mellan band och fans är kvartetten begränsad av lokalens minimalism. Det är mycket energi i luften som aldrig helt får levas ut.

Second Killing Of Christ är inte bara näst sista låten för kvällen. Det är även publikens favorit som har efterropats enda sedan spelningen tog vid. Med ett smittsamt gung ackompanjerat av en stark melodi bjuds det upp till kvällens höjdpunkt. Moshpiten brakar loss varvid basisten anser att publikhavet är en bättre spelyta än scenen. En hel del andra musiker från Stockholms dödmetallscen har huserat i lokalen under kvällen. Bland annat slänger sig plötsligt Oliver Palmquist (Phidion, Tromacide) fram som gubben i lådan för att kidnappa mikrofonen. Om det någonsin fanns en barriär mellan Desolator och publiken är den sedan länge ett minne blott. Den intensiva energin följer med in i avslutande Desolated för att fullborda kvällens femårsfest. Kvar är några droppar blod på stengolvet.

Setlist:
1. The Triumph Of Death
2. Illusions Of Grandeur
3. Mass Human Pyre
4. Infernal Gathering
5. Gravefeast
6. Age of Annihilation
7. Bludgeoned, Beaten & Berated
8. Antimortem Autopsy
9. Dark Epitaph
10. Second Killing Of Christ
11. Desolated

Bäst: Second Killing Of Christ gav ett fantastiskt gensvar från publiken.
Sämst:
en begränsande lokal och några få felspelningar.
Betyg:
8/10

Text: Cecilia Wemgård

About Author