Exmortus, Gorod, Warbringer, Havok – Klubben, Stockholm

0

Datum: 2017-04-13
Thrash metal ska vara aggressiv, rivig och bitigt. Lite som en skitförbannad katt med en svans lika uppburrad som en dammvippa och som du bara måste jävlas lite extra med. Ovan nämnda genre är också den av de mer kända extrema metalgenren som Stockholms egen hemmascen lider akut brist på. Med andra ord är det jackpott gånger fyra när Triffid And Danger Concerts plockar in det senaste stjärnskotten från andra sidan havet för att invadera Klubben i Stockholm.Exmortus
Först ut under denna afton av neo-thrash metal är inga mindre än amerikanska Exmortus. Ett gäng ungtuppar som med lika mycket humor som klassisk musik charmar den minimala ansamlingen av besökare. Här är det snabba drag mellan riffen samt några bastanta penseldrag av death metal när de yttra skalen har fällts till marken. Trots att det är skralt mellan åskådarna är humorn på topp. Här spelar det ingen roll om det är en eller två i publiken. Här spelas det med samma frenesi som om självaste Ullevi var kvällens arena. Att sätta ett sådant bra band som uppvärmningsakt är både positivt och negativt. Positivt, för att de kan smälta den kallaste av isbitar. Negativt, för att det är jäkla slöseri med talang som borde ha fått några minuter extra i speltid.
Betyg: 7/10Gorod
Franska Gorod spelar teknisk death metal med påstådda inslag av progressiva tongångar. Det sista är nog snarare ett symptom på att gitarristerna Mathieu Pascal och Nicolas Alberny råkar vara duktig riff-maestros snarare än att de aktivt satsar på progg. I övrigt låter frontmannen Julien ”Nutz” Deyres som en förbannad galt på väg till slakten. Det grymtas och bökas tills svetten står som spön i backen. Och visst, fransmännen är ett roligt gäng som på lika bruten engelska som svenska försöker få publiken att visa brösten. Men deras musik känns fortfarande som en seg militärmarsch genom ett riktigt geggigt träsk. När man spelar musik där det går tretton band på dussinet får man satsa hårdare på att stå ut och tyvärr så räcker inte satsningen hela vägen fram.
Betyg: 6/10Warbringer
Blanda Exmortus med Gorod och du har något som påminner om Kalifornienbaserade Warbringer. Att frontmannen John Kevill dessutom är lika bra på att visa ögonvitorna som han är på att fyra av ett maniskt leende, där vartenda tandtroll kan sola sig i strålkastarljuset, förhöjer bara känslan av dårskap. Här är det larvband längst ryggraden och pansarbeklädda nävar i solarplexus som gäller. Med pondus och gung bjuder bandet på den ena stänkaren efter den andra med så mycket krigstema att Vietnamveteraner slänger sig i skydd. De lyckas också med konststycket att få till en godkänd circlepit vilket får ses som en bravad i en huvudstad där en vanlig moshpit oftast består av två tonårsgrabbar som skämtsamt buffar på varandra.
Betyg: 8/10Havok
Antingen är man snabbast på gitarrliret eller så är man kvällens mest bredbenta jävlar på scenen. Havok är grabbarna från Colorado som går ned så djupt i spagat att de riskerar att spräcka både byxgrenen och pungkulorna. Med flink thrash metal inspirerad av den tidigare tyska skolan är det sjörövargroll à la Sodom som står på agendan. Den aggressiv uppkäftigheten imponerar och bandet visar att de bjuder äldre genrekamrater på god konkurrens. Från benhårda Hang ‘Em High till pisksnärtartade From The Cradle To The Grave håller sångaren och gitarristen David Sanchez publiken i ett stenhårt grepp som varar till sista tonen flämtande tar sig ut genom det söndermanglade PA systemet.
Betyg: 8/10

Fler livebilder hittar du här – LÄNK

Text och bilder: Cecilia Wemgård

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.