Ghost – Sthlm Fields, Stockholm

0

ghostDatum: 2014-05-30

När Sveriges mest anonyma band spatserar in på scen sker det alltid till pompa och ståt. Samtidigt omvälvas de av en kärleksfull ödmjukhet till sin publik. Ghost vet hur man ska charma sina fans utan att för den delen tulla på essensen i sin musik. Det vill säga 70-tals rock med Abba-influenser insvept i en nattsvart påvedräkt. Därför blir det smärtsamt jobbigt när de första 30 sekunderna på Year Zero skär så katastrofalt i öronen att undertecknade ofrivilligt grimaserar. Har vår kära påve, Papa Emeritius II, blivit akut tondöv eller krånglar hans monitorer? Vad än problemet är så rättas det snabbt till. Sången klättrar upp till säkra tonarter varvid Emeritius till fullo kan spatsera runt som den publikdomptör han är. Med majestätiska och samtidigt blygsamma handrörelser förlänger han sitt kroppsspråk för att helt fånga åskådarnas fokus. Men trots sin starka scenpersonlighet så är det ändå någonting som saknas. Magin är helt enkelt inte där.

När sextetten i vanliga fall presenterar sin svarta mässa sker det i mörker med en genomträngande söt doft av rökelse. På Sthlm Fields sker det mitt på ljusa dagen med allt annat än söta dofter i omnejd. Utan mystiken av en mindre lokal försvinner mycket av stämningen. Ghost förvandlas till ett vanligt band med tuffa scenkläder som desperat försöker att fylla en allt för stor scen. Med en balanserad låtlista där vi möts av en jämn blandning mellan skivorna Opus Eponymous och Infestissumam blir det (som tur är) aldrig riktigt tråkigt. Prime Mover får sig ett lyft live och smittsamt gungiga Stand By Him kammar hem pluspoäng. Samtidigt bjuder inte showen på några spektakulära inslag. Ritual rullar på rutin och det är först vid avslutande Monstrance Clock som det riktigt tänder till. Allsången följer Ghost när de lämnar scenen men då är det redan försent. Högmässan är över och den lämnar en känsla av ofullständighet efter sig.

Bäst: Monstrance Clock.
Sämst:
Den grundmurade stämningen av svart mässa uteblir.
Betyg:
6/10

Text: Cecilia Wemgård
Foto: Felicia Lundgren
Fler livebilder hittar ni här.

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.