Ghost – Trädgår’n, Göteborg

0

Datum: 2013-11-26

img_9150Det är tydligt vilket band det är som är huvudband ikväll då Trädgår’n har gått från mycket folk till fullpackat. Jag har lyckats placera mig i den främre delen av lokalen och det känns att publiken är förväntansfulla. Det är nog ingen som missat all uppmärksamhet bandet fått sedan debuten Opus Eponymous.

Det hinner gå en bra stund mellan förband nummer två, Dead Soul tills det är dags för Ghost. Scenen lyser grönt och lokalen fylls av doften av rökelser.

Infestissumam med sina lugna körer, fortsatt med sina kraftfulla trummor får börja konserten. Smidigt går låten över till Per Aspera ad Inferi’s gitarrintro och Papa Emeritus II tar ton. Con Clavi Con Dio får fortsätta och Papa Emeritus II hälsar god kväll. Publiken känner igen låtarna direkt och klappar med. Det gäller även Stand by Him och Ritual som får samma välkomnande. Det är trevligt att allt har sin plats på scen, trummorna och synthen är placerade lite högre på varsin sida av scenen, istället för det klassiska trummorna i mitten konceptet.

Ghost fortsätter att leverera hit efter hit men till slut slås jag av tanken att publiken är mer taggade än vad bandet är. Bandet spelar det dom ska men mer än så är det inte. Det saknas känsla och det där lilla extra som jag förväntar mig. Kan det ha något att göra med att Papa Emeritus II inte alls verkar ha en bra dag sångmässigt?

img_9160Jag beslutar mig för att förflytta mig till övervåningen samtidigt som Year Zero spelas. Mitt mål att försöka se bättre misslyckas och jag promenerar ner igen. Slutligen hamnar jag lite längre bak vid sidan och upptäcker att publiken här inte alls är lika peppade. Det är en enorm skillnad än vad jag kände från min första plats i mitten. Om Ghost’s energi eventuellt räckte dit är det helt svalt här. Det är nästan så man kan se den osynliga väggen som delar av publiken, de övertaggade och dom som tänker att dom hellre vill åka hem och sova.

Ytterligare en cover spelas, denna gång är det Roky Ericssons If You Have Ghosts som är med på Infestissumam som släpptes i våras. Populära Ghuleh/Zombie Queen tyder på att det börjar närma sig slutet. Jag beslutar mig för att röra mig framåt igen för att känna av läget där. Jag känner direkt doften av rökelser och publikens energi överröstar ännu en gång bandet. Monstrance Clock avslutar hela konserten och publiken stämmer in i allsång i refrängen. Slutet av låten spelas i mörker medan publiken lämnar lokalen.

Då jag gillar Ghost väldigt mycket borde jag vara en av de lättflörtade då jag redan känner igen alla låtarna. Trots detta räckte inte Ghost hela vägen fram till mig ikväll. Jag börjar fundera på om det är så att publiken har så stora förväntningarGhost att det gör det omöjligt för dom att uppfylla dessa, oavsett hur bra dom spelar? När jag har varit på en riktigt bra konsert brukar jag nynna på låtarna på vägen hem men det gjorde jag tyvärr inte denna gången.

 

Setlist:

Masked Ball (Jocelyn Pook cover)
Infestissumam
Per Aspera ad Inferi
Con Clavi Con Dio
Stand by Him
Ritual
Prime Mover
Secular Haze
Here Comes the Sun (The Beatles cover)
Year Zero
Jigolo Har Megiddo
Satan Prayer
Death Knell
Genesis
If You Have Ghosts (Roky Erickson cover)
Ghuleh/Zombie Queen
Monstrance Clock

 

Bästa: Jigolo Har Megiddo

Sämsta: Saknade Elizabeth

Betyg: 7/10

Fler bilder från denna spelning hittar du här!

About Author