Hammerfall – (r) Evolution

0

412024Nuclear Blast
Släpps den 29 augusti

Under 2012 var det nog många som höjde ett förvånat ögonbryn när svenska heavy metal-veteranerna i Hammerfall annonserade att de skulle ta ett sabbatsår. Kvintetten lovade att återkomma starkare än någonsin och även om de inte levererar karriärens maffigaste platta så är detta åtminstone en av deras bättre. (r)Evolution visar upp ett Hammerfall som har sökt sig tillbaka till sina rötter. Medan Infected utforskade bandets mörkare sidor är detta nionde giv en nostalgisk återblick på fornstora dagar. Inte bara omslaget har prytts av den klassiske Hector, skapad av konstnären Andreas Marchall. Även Fredrik Nordström gör ett celebert återspel, där han i sin roll som producent har återskapat den ljudbild som dominerade de första åren i göteborgarnas karriär.

Albumet tar avstamp i Hector’s Hymn, en ren hyllningskavalkad i låtreferenser till tidigare skivorl. Därefter följer en blandad kompott av familjära ämnen. Krigaranda, metal, hammare, ära och heder. Den som har varit med ett tag kommer knappast att känna sig som en främling bland lyriken. Snarare är det som om en hemtrevlig filt lindas kring lyssnaren. Här finns inga farliga utspel eller konstigt experimenterade. Det enda som saknas för att detta ska låta som en platta anno 90-talet är mer fart. För ska sanningen fram så är (r)Evolution, trots sin flört med det förflutna, ett stadigt trampande i mid-tempoträsket. Det blir en aningens tradigt att serveras låt efter låt i samma malande tempo där endast några få av spåren lyfter över standarden.

Det finns dock några riktigt smarriga guldkorn. We Won’t Back Down är en fantastiskt bra allsångslåt som kan komma att bli ett standardinslag live. Origins galopperar fram spänstigt samtidigt som avslutande Wildfire inte bara lyckas bygga upp stämningen till ett maffigt crescendo. Den tar helt och hållet och exploderar. Skrikande gitarrer och smattrande trummor vävs in exemplariskt runt Joacim Cans nasala stämma. En stark avslutning som visar upp ett piggt och peppat band.

Bäst:.Wildfire.
Sämst:
på tokför mycket mid-tempo.
Betyg:
7/10

Spår:
1. Hector’s Hymn
2. (r) Evolution
3. Bushido
4. Live Life Loud
5. Ex Inferis
6. We Won’t Back Down
7. Winter Is Coming
8. Origins
9. Tainted Metal
10. Evil Incarnate
11. Wildfire

Bandmedlemmar:
Joacim Cans – Sång
Oscar Dronjak – Gitarr
Pontus Norgren – Gitarr
Fredrik Larsson – Bas
Anders Johansson – Trummor

Text: Cecilia Wemgård

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.