Immolation – Atonement

0

Nuclear Blast
Släpps den 24 februari 2017

Med en frontman vars stämma kan klyva berg är Immolation kvartetten från Yonkers, New York som sedan starten 1988 levererat death metal av högsta rang. Ojämna låtstrukturer, disharmoniska riff och slingor samt pinch harmonics är något som har satt bandet vid sidan av sina genrekollegor. Och nya fullängdaren är långt ifrån en besvikelse.

Redan på bandloggan förstår man att den här skivan kommer att vara något utöver det vanliga. Denna logotyp har i skivsammanhang nämligen inte användts sedan klassiska Here in After (1996). En tanke som man hinner tänka i exakt sex och en halv sekund innan öppningsspåret The Distorting Light övergår från en lugnt och rent gitarriff till ett mangel utan nåd. Nytillskottet Alex Bouks (gitarr) medverkar kanske inte på skivan men det har inte stoppat Robert Vigna (gitarr) från att blända oss med sitt nästintill psykedeliska gitarrspel. Detta utmärker sig som bäst i When the Jackals Come, då vi bjuds på en slinga som tillsammans med Steve Shalatys brutala bastrummande för tankarna till en snedtänd syratripp.

Atoenment bjuder på utveckling utan att för den del skull tappa rötterna. Om något är låten Destructive Currents det ultimata beviset på detta, då den låter som tagen från debuten Dawn of Possession (1991). Bland klassiska loggor, klassiska teman och jävligt med mangel (som bankar sönder ALLA ben i kroppen) är Immolations budskap fortfarande klart som korvspad: death metal där inga fångar tas.

Betyg: 8/10

Spår:
1. The Distorting Light
2. When the Jackals Come
3. Fostering the Divide
4. Rise the Heretics
5. Thrown to the Fire
6. Destructive Currents
7. Lower
8. Atonement
9. Above All
10. The Power of Gods
11. Epiphany

Medlemmar:
Ross Dolan – bas & sång
Robert Vigna – gitarr
Alex Bouks – gitarr
Steve Shalaty- trummor

Text: Shayan Jahanzadeh

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.