Nocturnal Rites – Melodiösa nytänkare

0

Ända sedan starten 1990 har Umeåbandet gjort sig kända för att leverera intressant och melodiös power metal med starka harmonier, riff och refränger. Phoenix är deras efterlängtade nionde studioalbum och dessutom det första på tio år. Trots en ändring i laguppställningen (gitarrist Nils Norberg ersattes av gitarrist Christoffer Rörland som senare kom att ersättas av Per Nilsson från Scar Symmetry) är bandet åter med full slagkraft. Vi slog oss ned med basisten Nils Eriksson Lidman i ett samtal där både karriären och nya skivan Phoenix betades av.

Hur känns det att komma tillbaka med ett nytt album efter snart ett decennium?

– Det känns besynnerligt, kul och skrämmande på samma gång. Man får ett kvitto på det man har gjort. Vårt band har varit borta så länge så man glömmer bort hur det är och känns att släppa musik. Vi inser att vi faktiskt har fans i alla hörn av världen. Folk skriver från Sydamerika, Tyskland, Japan och Australien. Precis överallt kan man nå ut med sin musik och det är speciellt, vilket även är få förunnat och faktiskt en väldigt egendomlig känsla. Jag hade faktiskt glömt bort hur speciellt det var, säger Nils och skrattar härligt.

Vilka består bandet av idag?

– Det är samma kärntrupp som alltid Jonny Lindqvist (sång), Nils Eriksson Lidman (bas), Fredrik Mannberg (gitarr) och Owe Lingvall (trummor). Dock har vi en ny sologitarrist, eftersom Christoffer Rörland hoppade på Sabaton år 2012 varvid Per Nilsson (gitarr) ersatte honom något år efter det.

Har det förändrat ert musikaliska skapande sedan Per kommit med i bandet?

– Det har alltid varit Fredrik Mannberg (gitarr) och jag som på något sätt har varit den kreativa motorn vad gäller musiken i bandet. Vi två har alltid varit de som satt ihop låtarna och så har det varit fram till den här skivan. Det mesta har vi jobbat med under de år som vi varit frånvarande. Per bor i Gävle så det har inte alltid varit lätt att finna tiden, men när vi ses så skriver vi ofta ”live” och sätter ihop låtarna som pusselbitar. Det vart aldrig så att Per var med på det sättet i låtskrivandet, men han har fått fria händer när det gäller gitarrsolon, vilket har gett musiken en helt ny dimension som aldrig tidigare har funnits.

Det är ca 10 år sedan plattan The 8th Sin släpptes. Vad har påverkat er och har ni varit med om något speciellt som influerat er i skapandet av de nya låtarna?

– Det som har hänt under de här åren är väl i princip allt, ingenting och jättemycket samtidigt. Åren har gått så fruktansvärt fort när man tittar i backspegeln. Både Fredrik och jag har fått barn. Så livet har väl i stort sätt hänt under årens lopp och på något sätt har vi vuxit upp och blivit vuxna. När man ser tillbaka så inser man hur skrämmande fort tiden sprungit vidare. Det känns otroligt kul att vi lyckats göra den här skivan. Bandet älskar att skriva musik och trivs bra ihop, det känns som att vi har spelat ihop för evigt och det är så skoj att skapa tillsammans.

Hur skriver ni era låtar och när bestämmer ni vilka som ska vara med på en skiva?

– Vår enda målsättning är alltid att det ska bli så varierat som möjligt, att alla känslor och teman finns med. Att det i en låt är glatt medan det i en annan är väldigt mörkt och nära undergången. Exempelvis är låten The Poisonous Seed svart och betraktande, den är en total motsats till Before We Waste Away som är melodisk och direkt. Vi vill få ett så brett känslospektrum och låtintervall som man kan skapa utan att gå utanför boxen alltför mycket, det ska fortfarande låta homogent och som oss. Det är det som är balansgången när man gör en fullängdare, att få ihop det till en helhet.

Era texter är väldigt berörande och starka, skriver ni dem tillsammans?

– Det är faktiskt jag som skriver dem, svarar Nils. Jag har alltid gillat ord och uttryck så det faller sig naturligt att det är jag som skriver texterna. Jag har skrivit dem på i stort sätt samtliga av våra skivor.

Hur skapades musikvideon till A Heart As Black As Coal?

– Nu när vi varit borta så här pass länge kom idén upp om att vi ville göra en video som var ganska kärnfull och handlade om bandet. Det kändes bättre att ha något som är kopplat till det vi faktiskt gör än att stå och spela in en musikvideo med en konstlad berättelse. Du vet, springa omkring i skogen utklädda till troll. Det känns som en värdig första video nu när vi kommit tillbaka. Det är för övrigt Owe som har gjort videon. Han har det som sitt levebröd och har gjort videos åt bland annat Kamelot. Så vi har en regissör i bandet och tanken är att vi ska försöka göra så många videos som möjligt till låtarna.

Vilken låt var svårast att skriva på Phoenix?

– För oss är det så att vissa låtar kan ta 10 timmar att skriva klart i en session medan andra kan ta 10 år. Det finns faktiskt sådana exempel på den här skivan. Vissa idéer kommer från tiden direkt efter att vi hade gjort The 8th Sin, som låten A Song For You. Delar av den låten gjordes 2007 – 2008 och den har vi skrivit på av och till under hela den här perioden. Vi har gjort om den hundra gånger och det tog tid innan vi kom fram till slutprodukten. Medan andra låtar blev till i stort sätt när vi mixade skivan. Det är en resa under det decennium som den här skivan har tagit att göra. Jag kan personligen inte höra någon skillnad på det vi gjorde förr fram till idag. Det låter som oss och det känns homogent för styrkan i bandet finns där och man hör att det är vi som har skrivit låtarna. Vi gör oss inte till för att det ska låta som något annat utan vi är oss själva, det handlar om musiken.

Hur har inspelningsprocessen sett ut?

– Vi har alltid haft ett visst mått av orkestrala delar på de senaste tre skivorna. Den här gången så är det riktiga stråkar som har spelats in och vi har använt oss av flera körer än vad vi någonsin har gjort tidigare, vi har spenderat mera tid med olika lager och stommen i produktionen. Bandet ville att det skulle kännas stort och organiskt, men det fick ändå inte ta över ljudbilden. Det var en ny kul erfarenhet att spela in då, vi hade ett projekt för några år sedan då vi spelade in med symfoniorkester. Det är en skön känsla när man får till slutklämmen på produktionen och man får till den precis som man hör den i skallen. Körerna består av mig, Fredrik och en massa glada vänner som sjunger tillsammans. Samtliga är duktiga sångare. Skivan är inspelad i vår egen studio hemma hos Fredrik, tidigare hade vi en lokal inne i stan men den sa vi upp och så flyttade vi allihopa till Fredriks källare för åtta år sedan. Ibland kunde vi sitta varje kväll under ett års tid och bara skriva och då var det väldigt enkelt samt praktiskt att göra på det viset.

Text: Johan Paulsson

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.