Raven, Dirkschneider – Klubben, Stockholm

0

Datum: 2017-11-19
Vad får man om man kombinerar NWOBHM med klassisk tysk heavy metal? Jo, en blandning av det bästa i retroväg som fortfarande låter vitalt för sin ålder. När Stockholm bjuder in gamla gubbar fylls lokalen utan problem av en massa yngligar som skanderar sin kärlek till hårdrocken.Raven
Raven
tillhör skaran av NWOBHM-band som aldrig fick ett riktigt genombrott under genrens högkonjunktur på det glada 80-talet. Vilket är svårt att förstå när de äntrar scenen och drar igång ett ös utan dess like. Att se Raven är som att se en Monty Python-sketch med jävligt bra musik. Bröderna John (bas, sång) och Mark (gitarr) Gallagher river av låtar, taggar publiken, låtsas fäktas med luftsvärd och visar en sådan spelglädje och energi att en känner en viss sorg över att detta band aldrig nådde samma storhet som landsbröderna i Saxon. Raven älskar det de gör och publiken älskar Raven. Som grädden på moset avslutar de showen med att hylla nyligen avlidne AC/DC-gitarristen Malcom Young med att dra igång Its a Long Way To The Top innan de tackar för sig.
Betyg: 7/10Dirkschneider
Udo Dirkschneider
(sång) lämnade det legendariska tyska heavy metal-bandet Accept 2005, men han är sedan flera år ute och spelar Accept-låtar under namnet Dirkschneider. Om han är bitter över att hans gamla band skaffat sig en ny sångare och säljer ut några av de största arenorna i hemlandet så döljer han det bra. Första delen av turnén Back To The Roots avslutades 2016 och nu är den lilla mannen med de stora lungorna tillbaka med del två. Om första delen var hits för nybörjare så är uppföljaren raka motsatsen. Här är det renodlat Accept för de fans som stoltserar mad att äga bandets skivor från 90-talet. Särskilt Objection Overruled (1993) som snor all fokus under aftonen. Det börjar starkt med The Beast Inside från Death Row (1994) och fortsätter i samma stil med låtar som man aldrig trodde man skulle få höra live med Udo på sång. Tysken bevisar att bara för att vissa låtar inte är hits så är de knappast skräp. Att han sedan, under extranumren, flörtar med publiken genom att köra Princess Of The Dawn, Metal Heart, Fast As A Shark och Balls To The Wall är något man utan problem kan leva med.
Betyg: 8/10

 Text och mobilfoto: Mats Vogt

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.