Scarlet – Snubbar i genren behöver också gå ut och ta ställning

0

Det är ingen hemlighet att det är ett hårdare arbete för kvinnor att ta sig fram i musiken än för män. Man måste kunna mer och skrika högre. Men Scarlet har tunga kängor och sparkar in alla dörrar som hållits stängda. De öppnar våra ögon för varför politik är viktigt på metalscenen. De är kvinnor, har talang och ett budskap om att alla ska få plats i musikvärlden.

Trots att ni är nya i branshcen så gjorde ni er sjätte konsert inför 3000 personer, något som är riktigt imponerande. I den takten har ni sedan fortsatt och släpper nu en ny fullängdare i november. Hur hinner ni med allt?

– Ja… jag minns inte, skrattar sångerskan Scarlet. Det har verkligen varit fullt upp, framförallt för att det tog sådan enorm fart så himla snabbt. Från början så var det bara jag men jag hade alltid på känn att det skulle gå fort och det var målsättningen, så jag var förberedd på det. Att det gick så här fort är för att vi har ett sådant extremt kompetent och tajt team med mig i spetsen. Jag tror att jag är chefen, men egentligen så är det nog Thirsty (sångerska) som är det, skrattar sångerskan igen. Primärt är vi ett team på tre personer som driver projektet och sen har vi runt 15 personer omkring, som vi tar in till olika saker. Lite tråkigt vill jag säga att det handlar om bra projektledning och väldigt bra, kompetent team.

Ert senaste singelsläpp, BOSSBITCH, är en revolution i sig där ni kallar Gud gay och sjunger om matriarkat. Vad vill ni föra fram för budskap?

Scarlet: Vi pratar inte så mycket om feminism, sexism och jämställdhet. I ledmotivet på plattan säger vi att alla sexister och rasister kan dra åt helvete. Förutom det så pratar vi inte så öppet om det för då blir vi ratade av en viss folkgrupp och det är ju den målgruppen vi vill nå. Ska man göra det så ska man göra det ordentligt, så känner vi. Så vi var faktiskt ett team på både tjejer och killar som skrev den här låten. Vi var fyra killar och tre tjejer och alla står för samma värderingar och är överens om att det behövs läggas mark för kvinnor i branschen och i genren. Låten är två saker. För det första så är det en liten hyllningslåt till kvinnor i genren och lite sådär Beyoncé; “Who run the world? Girls!”. Sen så använder vi ju den här hashtagen som vi arbetar med som är #BOSSBITCH. Den är för alla och inkluderar alla våra grundvärderingar vilket är att man verkligen ska få vara den man är och älska sig själv för den man är och att alla normer och socialt betingade känslor och beteenden ska ses över. Att liksom så länge som du mår bra i dig själv så är det det som räknas och ingenting annat.

Den styrkan känner man verkligen i musikvideon till BOSSBITCH. Könsrollerna är ombytta: männen servar kvinnorna och de har den absoluta makten. Vad är tanken bakom videon?

Thirsty: Det är väl just att kunna porträttera de här könsrollerna som finns, men sen göra en hel jävla twist på det istället och säga att det inte behöver vara de rollerna som normen tycker. Man har någonstans i huvudet som gemene man att det är såhär som det ska vara. Att kvinnorna ska göra ditt och kvinnorna ska göra datt,dana är de naturliga könsrollerna. Vi visar på att vi behöver fan inte alls vara sådana.

Scarlet: Videon visar att såhär är det i vårt hem.

Thirsty: Ja exakt, lite av vår vardag.

Scarlet: Så här har vi det till vardags, att vi har en man som öppnar dörren och i pridefransar och läppstift. Det här som vi sa innan, att om det ska göras så ska det göras ordentligt. Det är ett väldigt tydligt statement. Jag trodde att vi skulle få mycket mer hat för den här videon, speciellt jag. Thirsty får mer erbjudanden som; ”Åh, får jag köpa dina gamla strumpor?” Jag får mer andra typer av inviter som; ”Kolla när jag sätter på min flickvän bakifrån, här har du en film”. Vi trodde nog att det här skulle landa i att de flesta skulle älska det här men att vi skulle få mycket hat också. Men det har det faktiskt inte varit så.

Thirsty: Inte än.

Scarlet: Ja precis, inte än, skrattar sångerskan. Det har varit en otroligt bra och positiv respons. Jag tror det är för att det är just så tydligt eftersom vi sitter på killarna precis som att de är våra hästar och de är mer än okej med det. Vi ville också förespråka alla typer av kroppar, åldrar och så vidare. Att förmedla att det inte finns en stereotyp eller tanke om att “såhär ska det vara”. Vi försöker, i den mån vi kan, att porträttera olika typer av människor. Nu har vi inte släppt så himla mycket visuellt. Vi har inte hunnit så långt med den grejen än, men vi vill ha killar som ser ut som killar gör. Vi vill ha med killar som ser ut som de killar vi ligger med. För jag upplever att det är snubbar, som också är i den här genren som också hittar en gemenskap och intresse i metal och hårdrock. De har inte riktigt passat in någon annanstans. Samma sak för mig som kvinna. Men såhär ser våra män ut. Nu sitter vi på dem, men vi älskar dem.

Thirsty: Finns det några normer så vill vi gärna ta och spricka hål på dem och visa att såhär behöver det inte alls vara.

Scarlet: För oss är det en självklarhet och det borde vara det för alla.

Kroppsmässigt och könsmässigt så har ni verkligen tänkt på att ha mångfald med Scarlet. Kommer ni inkludera rasifierade personer också?

Scarlet: Absolut! Det är något vi också jobbar med, men det har visat sig var lite svårare här i Sverige mot när jag till exempel bodde i USA. Skillnaden visar sig mest i när vi har öppna auditions eller eftersöker statister. Dock har vi i alla våra släppta videos personer med ursprung ifrån andra länder, men det är inte alltid något som syns för mottagaren.

På fredag släpper ni låten UGLY FUCKER. Hur kommer den musikvideon se ut? 

Thirsty: Den kommer att spelas in på en strippklubb. Så vi får se vilken slags twist vi får på detta och hur vi slår sönder normbubblan i den här rollen.

Ni tillhör en mansdominerad genre. Har ni fått någon negativ kommunikation från band som kanske ser sig vara förmer just för att de är män och för att ni inte är det?

Scarlet: Vi ser inte det för vi bryr oss inte om dem. Man kommer till en punkt där man låter saker rinna av sig för att det är så här att; Jaja.. gå och tyck saker i ditt lilla patriarkat-hörn. Jag lyssnar inte, säger Scarlet. Jag bryr mig genuint inte för att det tar energi från det man vill uppnå. Men det var ett scenario där vi satt i en loge på en finlandsbåt där vi skulle gästa Lillasyster. Då satt det en kille från ett väldigt känt hårdrocksband där inne. Han pratade om kvinnor och sa att det finns inget som heter sexism och speciellt inte inom vår scen. Han hade väldigt starka åsikter som man känner igen, man kan också identifiera rätt tydligt den politiska läggningen hos personen. Jag satt i rummet med Thirsty och jag höll tyst där och då, för det var inte riktigt mitt rum att börja skrika i, även fast jag oftast skriker. Men här ville jag också se lite hur de andra killarna skulle reagera och de reagerade fantastiskt bra på det han sa. Alltså de gick in i diskussionen som en kvinna hade gjort. Inte såhär; jag går in och försvarar tjejerna, utan vi var väldigt imponerade. Så det gav två saker. Dels att det var så himla tydligt där och då att det här finns verkligen kvar, men också att det finns många män som inte tycker så. De här killarna hade gått in i den diskussionen oavsett huruvida vi var där eller inte, men det triggar en ändå. Jag måste säga att vi faktiskt är väldigt förskonade i den här genren och jag tror det är lite lättare här, men det är min upplevelse.

Jag har uppfattat er som att ni tänker att kvinnor också ska ta plats men att män kanske också behöver lämna plats. Stämmer det?

Scarlet: Jag trodde det från början. Det jag har insett är att kvinnor behöver absolut ta plats men männen behöver supporta det. Vi kan stå för en del förändring genom att bara existera, göra det vi gör, ta en självklar plats på scenen och också att komma dit vi kommit i raketfart. Nu har covid19 satt stopp för alla, så vi vet inte vart vi hade varit om det inte hade hänt. Det jag och vi behöver är att fler snubbar som är verksamma i genren går ut och tar ställning. För det finns plats! Jag tror inte att man ska kvotera i just det här fallet, jag är för kvotering i vissa fall och det är en annan diskussion. Men vi har sett att det blir väldigt, väldigt dåligt när det sker. Det blir snarare bakåteffekt av det. Vi har ju några snubbar och band som alltid går före. Lillasyster tex pratar nästan alltid om me too när de står på scenen. Att de gör det till den publiken, det tar fart. Om vi skulle göra det till samma publik så skulle de inte ens lyssna, de skulle bara vända och gå. Så vi behöver hjälp av snubbarna att ta vår fight också, vi behöver göra det tillsammans.

Vilken fin uppmaning.

Scarlet: Ja, jag tycker också att det är många som hakar på det när man pratar om det här. När man hamnar i diskussionen så tycker jag att jag blir väldigt väl bemött.

Jag och många med mig har ju er som förebilder, vad säger ni till oss, både vuxna och barn?

Scarlet: Aw! Ja det är lite skillnad på vuxna och barn där faktiskt. Vi hade ett gig på Eksjö stadsfest där två av våra fans tagit med sina kids, två flickor som kanske var sex och åtta år.

Thirsty: Njae, de var sju och 13 kanske.

Scarelt: Ja ok då, de var små i alla fall och de stod längst fram i mitten med sina Scarlet-masker. De hade hållit sig vakna och vi spelade ganska sent. Alltså om man ser oss live så är det ganska brutalt och det är meningen för att väcka känslor och för att väcka eftertanke. Vi har en låt som heter Zodiac. Den handlar om the Zodiac-killer. Där tar vi upp en snubbe på scenen, sätter honom på en stol, tar en huva för ansiktet och spöar honom. Thirsty hade go och vi gick på honom ganska hårt, det var rejäla smällar. Efter Zodiac kände jag mig tvungen att i mellansnacket tydligt förklara mig. Jag sket i alla vuxna och de som var där runt omkring. Det fick förstöra mystiken där och då men jag kunde inte stå där uppe, göra en sådan sak och sen inte förklara det för de här kidsen. Vi har också ganska många unga tjejer i 14-årsåldern som gillar oss. I den åldern har man kanske inte riktigt referensramen för att relatera till vad vi gör. Så där är det också jätteviktigt att hålla en kommunikation med dem om att det här är en riktig person och det här är en mask. Den skulle kunna sitta på dig, dig eller dig. Vi vill förmedla ett budskap. Det vi vill skicka med här är grundstenarna, att man ska vara sitt sanna jag och att ju fler folk som är det gör att desto mer normalt blir det. Jag har alltid sett ut på ett visst sätt som jag tror är samhällsnormen men jag har varit någon helt annan än den personen, på insidan. Alla kämpar vi med olika saker. Kan man ha den förståelsen för andra människor så ser man att det som är normalt det är det som är fejk. Titta bara på Instagram och på det idealet det har tagit fram. Jag tycker inte det är något fel med att sitta och sminka sig i tre timmar om man tycker att det är det bästa som finns. Det är en konstform det också. Men när det blir ett påtvingat ideal så blir det konstigt. Gud vad jag flummar. Thirsty du ska ju sparka till mig när jag snöar in på något.

Thirsty: Såhär, kort svar på den frågan. Tack, fan vad kul. Då har vi tagit ett litet steg mot det vi vill förmedla. Att det kan vara att bara få känna någon slags frihet i att; Fan, det är inte så konstigt att jag tycker så, känner så eller ser ut så, säger Thirsty. Då har vi ju lyckats en bit på vägen.

Scarlet (med masken på): Jag ler, men det syns inte.

Så vad är er drivande styrka?

Scarlet: För mig är det att hitta ett forum där man kan skapa någon slags förändring. Dels har jag gått igenom mycket förändring själv. Jag har överlevt mig själv om man säger så. Jag vet att många tror att jag är 19-20 år men det är jag inte och vill inte vara igen heller. Jag överlevde mig själv och världen. Jag vill att fler ska göra det. Sen så har jag fantastiska människor som hakade på samma sak. Jag vet att Thirsty egentligen bara vill ha mitt jobb med att vara Scarlet. Så jag tror att det är därför hon är med.

Thirsty skrattar: Ja det är därför jag är med.

Scarlet: Alla som kommer in i det här projektet vet ju värdegrunderna och de vet spelreglerna. Därför så jobbar vi ju med människor som tänker samma sak. Om vi åker full styrka så är vi kanske 12 personer. Alla dem har någon historia av psykisk ohälsa eller, ja vem fan har inte det, alla har en historia och alla vet det. Vi hade en tjej som skulle sälja merchandise eller någonting och hon sa; men Gud, jag har så mycket ångest, tänk om jag inte klarar det den dagen; Hon stressade upp sig och vi bara sa till henne att; då är det så.

Thirsty: Att kunna få vara en del av det hela, att forma allt från scenshow, texter och musik. Att få ha möjlighet att ta fram någonting som folk faktiskt kan få se, något som är så jävla viktigt för oss och att vi har möjlighet att få ut det till andra också. Det är den största drivkraften, att vi faktiskt får forma någonting som är unikt, framåttänkande och framåtsträvande. Vi har möjlighet att göra det och folk vill lyssna, titta och vara en del av det. Det är så häftigt. Det gör att det taggar en ännu mer, att en bara vill göra mer och mer. För man märker att det ges någonting och att man får något tillbaka.

Text: Anna Hjalmarsson

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.