T.P.L Records – hårdrockare vill ha sina produkter på riktigt

0

Tpl_omslag bulgarienI tre långa decennier har anrika T.P.L Records stått som en fast punkt i den svenska metallmusikens historia. Baserade i Motala har deras förkärlek för att kränga kvalitativ musik och vinyler gjort dem till en unik aktör på marknaden. Med 30 år på nacken är det lätt att entusiasmen fallerar. Micke Persson, upphovsman till T.P.L, ser dock till att så inte blir fallet för hans etikett. Istället vankas det fest i dagarna två med många bekanta ansikten. Emellertid är det inte här vår resa börjar. Vi förflyttar oss bakåt i tiden, till 1984, och möter en ung grabb som tar sina första stapplande steg till sin egen verksamhet. 

Min mor hade en liten presentbutik hemma i uthuset vid denna tiden. Där tillbringade jag mycket tid efter att jag kommit hem från skolan. Hon sålde suddgummin och porslinssvanar till grannskapets ungar och föräldrar. Jag var nästan alltid med henne på presentmässan i Sollentuna som hölls två gånger per år. I januari 1984 fanns det en utställare som sålde knappar och tygmärken med Iron Maiden, AC/DC, Judas Priest och en massa annat tufft. Jag fick låna en tusenlapp av min mor för att beställa saker som jag sedan kunde sälja i hennes lilla bod varvid fröet var sått. Någon direkt tanke fanns inte vid denna tidpunkt, utan det var väl mest en kul grej. 

Vad fick dig att ta första steget från idé till verksamhet?

 – Det måsta ha smugit sig fram. Vid sidan av skolan så höll jag på med detta den mesta av tiden. Så det blev liksom en naturlig ingång på någon sätt. Allt bara flöt på i ett sakta mak.

Micke började med att sälja emblem, pins och tygmärken till sina kompisar men följde även med familjen på en del marknader i Motalatrakten. Där fick han en egen liten del av bordet som användes för att helhjärtat saluföra hårdrocken. Efter diverse år hade han samlat på sig en större privat samling med LP-skivor. Efter en grovsortering där de mindre bra plattorna och dubbletterna såldes på diverse marknader var det dags att plocka in vinylen i sortimentet. En vara som än idag lyser stark på etikettens utbud.

När jag sedan fick körkort så bokades nästan varenda helg in mellan april och oktober. Marknadslivet tog fart för att sedan, 20 år senare, övergå till fler och fler festivaler. TPL Records registrerades först som företag 1988 om jag minns rätt. Då arbetade jag med ett par gamla kompisar. De gav dock upp efter ungefär ett år så fram till och med år 2000 körde jag solo. Då kom min vapendragare Patrik Leijen med i företaget, och kommer så att förbli…

182234854_a5445edf-5651-49a8-b793-8788995729c1– TPL har aldrig varit något riktigt skivbolag, utan snarare ett direkt-till-kund försäljningsställe med postorder. År 1994 släppte jag dock en CD med Valium (ja, punk har också varit med på agendan under alla år). Sedan har det blivit ett antal releaser. Mest för skojs skull, eller för att något annat riktigt skivbolag inte velat släppa det och jag har velat ha en riktig produkt privat. 

Med så många år av att kränga skivor har Micke på nära håll fått se branschens utveckling och förändring. En förändring som han beskriver som både allt och inget. Svarta vinyler har, tyvärr, bytts ut till färgade. Tack vare Ebay och Spotify har världen krympt vilket försatt det klassiska samlandet av fysiska produkter i en svacka. Dock anser Micke att hårdrockare är ett troget folkslag som vill ha sina produkter på riktigt. Han tar mer än gärna och träffar sina köpare för att snacka med dem personligen.

– Det är det som hela tiden varit en stor drivkraft. Även om man bara träffade många av kunderna öga mot öga en gång per år på någon marknad i Sverige så blev kontakten personlig. Man var inte bara någon som skickade ut skivor via posten, utan en riktig person. I grunden hade man samma livsåskådning och man blev kompis med så många. Den kontakten finns kvar än idag.

Kanske är det också för att samla vänner och bekanta som Micke har svängt ihop ett stort 30-årskalas där allmänheten är inbjuden. Kvällens musikunderhållning går i den tunga skolan och det finns en bra anledning till detta.

– I första hand ville vi ha de band som vi jobbat med under åren och som vi släppt skivor med. Så blev det nästan. De utländska akterna föll ifrån på grund av den ekonomiska biten. Jag hade velat ha F.K.U. också, men de kunde tyvärr inte denna helg  

Hur kände banden själva när ni hörde av er och sade att ni ville boka dem?

– Inga bekymmer alls. Som sagt, alla är gamla kompisar och vi känner och vet var vi har varandra. Personligen tycker jag att det roligaste under helgen är att Uli Kusch kommer och lirar trummor med Kaj Hansons Orkester. Jag samlar (som säkert många vet) på Helloween. När jag ringde Uli och frågade om detta tog det honom inte många timmar innan han tackade ja. Kul som fan! 

Svenska black metallbandet Nifelheim är de som har fått äran att avsluta festen på lördagskvällen. En bokning som både är unik och efterlängtad bland många av fansen. Undertecknade själv är bland annat barnsligt förtjust i tvillingbrödernas (Pelle och Erik Gustavsson) musik. Med en skitig och brutal framtoning är bandet känt för att leverera på scen. Emellertid är det sällan som de ger sig ut i turnésvängarna. Förklaringen är enkel; är det inte äkta kan det lika gärna sågas vid fotknölarna.

– Jag har känt Pelle och Erik i säkert 20 år. Vi har varit ute genom åren och tampats mycket tillsammans i hårdrocksvärlden. Både på spelningar men också på festivaler. Hela tiden har vi hjälpt varandra med allt. Så de vet att detta är en äkta fest, utan en massa trams!

Och visst kommer det att bli en äkta fest. Med det skäliga priset av 30 ynka riksdaler kan man stilla  sin törst i baren samtidigt som det bjuds på en gedigen skivförsäljning. Hela evenemanget ligger på en prisnivå som låter farligt nära att ge minusutslag i inkomstkassan. 

– Det återstå att se, men vad fan, det kan jag bjuda på i så fall eftersom jag har fått leva som jag gjort i 30 år. Även när vi gjorde Motala Metal Festival var det inte för pengarna, utan för att ha kul och för att få se de banden som ingen annan tog till Sverige på den tiden.

Klockan 01:30 står det på schemat att ni ska ha release party för ett nytt intressant släpp. Vad är det för sjutummare som ska släppas?

 – Den som är vaken så länge får se…men eftersom den sista releasen vi gjorde var Helltrain, och den hade nummer 029, så föreföll det rätt så bra att ha en release med nummer 030 på 30-årsfesten!

– Kom på spelningen och se det som en förfest till världens bästa festival, Muskelrock. Det kommer att bli skoj som fan. Bara en massa äkta hårdrockare under ett tak med en jävla massa bra musik!

Mer om evenemanget hittar ni här.

Text: Cecilia Wemgård

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.