Twisted Sister live på Sweden Rock Festival

0

Twisted Sister live på Sweden Rock Festival enligt Viktor Skatt
2012-06-08
Secret, Atlantic, Spitfire, Razor & Tie
.
Det är tre år sedan Twisted Sister stod på Sweden Rock Festivals stora scen, nu är de tillbaka utan sminket som de har pensionerat. Skönt, det kändes bara som att det började bli en riktigt dålig karikatyr på vad som en gång fungerade med nöd och näppe.
.
Efter att AC/DC-låten It’s A Long Way To The Top ljudit klart ur PA:t så hälsar Dee Snider och grabbarna oss välkomna med What You Don’t Know (Sure Can Hurt You). Detta följs upp med hitsen The Kids Are Back och Stay Hungry, innan de spelar den mer obskyra Wake Up (The Sleeping Giant) från Love Is For Suckers-plattan som släpptes 1987. Sistnämnda låt är intressant, då Dee tidigare uttryckt att det kanske skulle framkalla dåliga minnen att spela något live från Love Is For Suckers, då den egentligen var tänkt att vara hans soloplatta (men skivbolaget tryckte på och fick igenom den som ett Twisted Sister-släpp) och han lämnade bandet direkt efter att den efterföljande turnén var slut.
.
Twisted Sister får ofta oförtjänt mycket skit: Folk hävdar att man inte kan ta dem på allvar, att de är undermåliga musiker och att de bara är gamla övervintrade glamtanter som sminkat upp sig som billiga budget-prostituerade.
Det bandet som står på scen idag är dock om möjligt mer igång än vid något annat tillfälle då jag sett dem, förutom att Dee Snider alltid är en av världens överlägset bästa frontmän så är hela konserten och setlisten bara en ren käftsmäll. Efter konserten är det ingen som vågar öppna munnen och säga något illa, det hade varit en lögn.
.
Från Under The Blade-plattan från 1982 så bjuds vi även på den oväntade Sin After Sin, när man istället hade kunnat förvänta sig titelspåret eller Destroyer.
Dee jobbar på som en jäkla idiot längst fram tills han har hela publiken i sin hand, av det enorma pustandet som följer i mellansnacket anar man i vilken fruktansvärd form man måste vara i för att fronta Twisted Sister och kompensera för de andra medlemmarnas brist på ungdomlig energi.
.
”Twisted Sisteeeer, come out and plaaay, Twisted Sisteeer, come out and plaaaay”-citatet och det klassiska flask-klirret som tagits från 70-talsrullen The Warriors drar igång som andra extranummer, då vet man att det är på allvar.
Helt plötsligt är man 15 år igen och låter sig bara dras med av vad som en gång gjorde en till man. Det går inte att hylla Dee tillräckligt, han bär låt efter låt på sina axlar och ser till att varenda festivalbesökare får valuta för pengarna!
Avslutande S.M.F. är ju aldrig superkul som låt, men det är verkligen i denna låt med tillhörande allsång som bandet och publiken blir ett.
.
Vad ska man säga? Twisted Sister dominerar, de vågar testa obskyra låtar för die hard-fansen och de levererar på ett sätt som få band hade lyckats göra 40 år in i sin karriär. Om de bara hade kunnat skriva ny musik och inte envisas med att släppa de mest meningslösa skivorna någonsin (tänk Still Hungry och A Twisted Christmas) så hade allt varit helt perfekt.
.
Bäst: Come Out And Play
Sämst: Ingenting, men för att få full pott hade det behövts att undertecknad fick välja setlist.

.
Betyg: 9/10
.
/Viktor Skatt

.

FOTO: Ylva Petersen

About Author