Vanhelgd – Vi ville få fram ett mörkt och jävligt album

0

Vanhelgd Band PhotoTunga melankoliska texter och brutal dödsmetallmangel. Kan verkligen två så villt skilda saker figurera i samma rum? Fråga östgötaborna i Vanhelgd. De har sedan 2007 gjort denna intressanta kombination till sitt signum. Men med största sannolikhet har du redan kommit kontakt med dem. Frontmannen, Mattias ”Flesh” Frisk, är nämligen konstnären bakom omslaget till Vampires senaste fulländare samt att han även gjort en hel del designarbete åt Ghost. Om en månad släpps bandets tredje giv, Relics Of Sulphur Salvation, en skiva som fortsätter i samma mörka anda som bandets tidigare giv.

– Initialt hade vi tankar på att inte mosa på så hårt med ljudbilden denna gång, förklarar Mattias. Istället ville vi ha en renare produktion med lite mindre dist, men väl i studion kunde vi inte låta bli. Det var en hel del styr med gitarrljud innan vi kände oss hemma. Trummorna med om jag inte minns fel. Björn vill i största möjliga utsträckning inte trigga någonting så det ställer en del krav på ljudet. Basen var väl det som gick enklast, en big-muff och ett jäkla muller. Största ångesten i sammanhanget var nog sången för mig. Vi var inte klara med alla texter och inte heller hade vi alla idéer spikade. Många fanns bara i mitt huvud så det blev ett par sena nätter och bollande i bilen mellan Mjölby och Norrköping.

-Anledningen till stressen var att vi i pressade på rejält ett halvår innan vi gick in i studion när vi repade in Jonas på bas och skrev nytt material. När vi bokade studion hade vi massor kvar att göra men vi kände att vi verkligen var tvungna att få fram denna platta. Vi skrev färdigt den i sista stund. Ett liv i träldom var klar bara några veckor innan vi skulle börja spela in.

– Sångmässigt så har jag nog influerats en del av Asphyx och även i viss mån musikmässigt. Annars så brukar vi väl nämna band som Edge of Sanity och Paradise Lost som stora influenser, även om de kanske inte hörs så väl. Även tidiga Morgoth och At the Gates. Vi har medvetet sökt svärtan och hopplösheten när vi arbetat med materialet. Vi har i hög grad skalat bort och skrotat grejer som brutit stämningen i låtarna. Vi ville få fram ett mörkt och jävligt album. Vi har väl på sätt och vis alltid varit inne på det spåret och började renodla det på Church of Death(2001) men nu tog vi det ett steg längre tycker jag. Ett liv i träldom är på sätt och vis 2013 års svar på Avlad i synd från Cult of Lazarus(2008).

Bandets tidigare bassist, Victor Gustafsson, valde att lämna sin position förra året. Ersätter gör mångsysslaren Jonas Albrektsson, Thy Primordials gamla bassist. Mannen har dock många strängar på sin lyra där han kan skriva band som Retaliation och King of Asgard på meritlistan.

Jonas skriver det mesta av basgångarna själv något som såklart påverkar låtarna. Han är en erfaren låtskrivare och kommer med bra åsikter, men det tar väl ett tag att komma in i det hela så någon omvälvning av vårt sound har det inte inneburit. En del av låtarna var redan helt klara när han kom med.

– Vi brukar arbeta tillsammans i replokalen, det är en metod som är både inspirerande och konstruktiv. Ofta kommer jag med ett par riff och några idéer sen så kör vi på omarbetar och improviserar tills vi är nöjda. På så sätt är hela bandet är delaktiga i processen. Det brukar vara mycket vändande och vridande på trumkomp och hur vi ska spela ett riff.

Untitled-1Engelskan dominerar Vahlegds texter men Ett liv i träldom tillhör de traditionsenliga två svenska spåren som finns på varje giv. Mattias är inte främmande för tanken att skriva ett helt album på modersmålet men anser att bandet inte har nått dit än.

-Svenskan är mer direkt. Det blir inte lika mycket ”logisk” omkoppling mellan känsla och uttryck. Samtidigt är det svårare att vråla på svenska. Det är något med meningsbyggnaden som gör det besvärligt. Jag hade en förhoppning av att skriva fler låtar på svenska men fick inte ihop det denna gång. Engelskan är mer urvattnad och tom. Live får jag bäst känsla i de svenska låtarna, då kan man verkligen spy ut sitt inre. Det finns helt enkelt en helt annan tyngd bakom orden när man använder sitt modersmål.

Död och skräck är återkommande tema låtarna igenom. Varför just dessa ämnen (även om de är ganska klassiska för genren)? En fascination för den slutgiltiga vilan?

– Det har väl att göra med många faktorer. Dels är vi i västvärlden ganska avskärmade från döden som företeelse så det är ju logiskt att extremare konstnärliga uttryck tar kraft från just sådana tabun. Det skrämmande har väl alltid fascinerat och inspirerat metal-scenen. Vi skriver om lite av varje, saker som gör en förbannad, men visst är det mest död och förintelse, tragedi, extas och undergång. Texter intresserar mig vanligtvis inte så mycket, men det finns ju en drös med sätt att illustrera död och förintelse rent musikaliskt.

Extremmetall har blivit kommersiell samtidigt som den har ett hjärta i underground-scenen. Två motsägelsefulla element som löper parallellt med varandra. Hur ser du på dödsmetallens utveckling i dagsläget både internationellt och i Sverige?

-Till viss del är den ju kommersiell men egentligen handlar det om en handfull band med bra uppbackning från stora bolag. Även om metal slarvigt sett kan sägas vara ganska folkligt idag så är det ju inte många som har koll på medelstora döds- och blackband. Om man nu ändå ska använda begrepp som kommersialisering så bör man betänka globalisering och stora omvälvningar i produktionsmetoder och distributionskanaler. Det är i dag inte särskilt svårt eller dyrt att få fram merch och sprida grejer på nätet, men ibland förundras jag över hur vissa akter hypas…

-Jag har en känsla av at den största stormen är på väg att blåsa över, lite som i början av 90-talet. Jag skulle inte förvånas om 2014 visar sig vara peaken. Det kommer och har kommit så oerhört många intressant släpp i år, Lie in Ruins, Miasmal, Dead Congregation, Maveth, Embrace of thorns, Entrapment och så vidare. Om man försöker se på det lite generaliserande så var det först en oldschool rörelse som avlösts av mera ockulta vibbar…

Cover_Year-Zero_300CMYKSom tidigare nämnt bör gemene svensk hårdrockare i någon form eller annan kommit i kontakt med Mattias konstnärliga sida. Gillar man Ghosts singel och EPsläpp från förra året kan man tacka Vahlegds frontman för dessa två omslag. Diggar man dessutom dödsthrasharna i Vampire så har man mer än en gång kommit i kontakt herr Frisk har porträtt av liemannen.  

-Jag har verkat som konstnär ganska länge nu och har alltid varit intresserad av att göra omslagen till de band jag spelat i. Det var Jimmy(gitarr och sång) som tyckte att jag borde satsa lite mer på det och arbeta med andra. Om jag inte minns fel så var det första jag gjorde till något annat band Maims Deceased to Excist sen har det sakta rullat på. Jag försöker idag att försörja mig som konstnär, grafisk designer och illustratör på heltid, vilket ibland är ganska knivigt, men jag kör det på heltid och har en trevlig ateljé i Mjölby.

-Vad det gäller Vampire så var det via Ljudkasset(skivbolag som fokuserar på kasetter) som ville att jag skulle fixa ihop något till demon de släppte. Sedan återkom bandet när det blev dags för plattan. Ghost hörde av sig om ett panikjobb. Jag hade sammanlagt 2-3 dagar på mig att fixa till Year Zero omslaget, men det var väldigt klart från början hur det skulle vara så det löste sig. I efterhand så tror jag att det blivit bättre om jag haft lite längre tid på mig men den möjligheten fanns inte då. Sedan återkom de med lite fler förfrågningar så nu har jag gjort If you have Ghosts Epn och ett tiotal tröjdesigner. Senast har jag jobbat med Miasmals Cursed Redeemer och King of Asgards nya fullängdare.

Ert skivbolag använder dina designarbeten som en säljande punkt. Är detta något som du vill ska förknippas med bandet eller vill du att designjobben och musiken ska vara två åtskilda arbeten?

-Det kan ju kanske bli lite konstigt då det är mitt arbete, – featuring Sagrowath VD på SAAB, typ. Jag har alltid försökt hålla musiken åtskild från allt som har med mitt vardagsjobb att göra även om det är lite knepigt med tanke på vad jag gör och vilka kunder jag har. Personligen så gör jag en mental åtskillnad mellan mina illustrationsjobb och mitt eget konstnärskap. Jag ser på det som att jag spelar i olika band.

-Illustrationsarbeten är beställningsjobb som jag gör för någon annan. De ska funka i ett specifikt sammanhang och är egentligen ganska begränsade, ett LP-omslag är ju ganska litet till exempel. När det kommer till konstnärlig verksamhet så är det ganska känsligt för vad man gör och i vilket sammanhang.

Det är inte bara andra band vars omslags pryds av Mattias penseldrag. Även Vanhelgd själva har frontmannens konst på sina alster. Framförallt bandets kommande skiva vars omhölje pryds av både symbolik och artefakter.

-När det gäller Vanhelgd är jag blivit väldigt mån om att det visuella och det musikaliska går hand i hand. Jag tycker det är oerhört viktigt att ett band tänker över vad de vill uttrycka, hur och varför, men jag är ju svårt skadad av min konstvetenskapliga utbildning.

-Den grundläggande idén var att göra ett ”Naxos” omslag (skivbolaget som ger ut klassisk musik), då blev det på något sätt logiskt att själva bilden skulle vara barock-aktig och inspirerad av vanitas-stilleben. Jag är svag för den typen av visuell retorik och tyckte även att det skulle vara intressant att måla den typen av bild i olja. Tyvärr sprang tiden iväg så det sista finliret blev digitalt, men någon gång när jag har tid ska jag göra den helt färdig i olja.

Text: Cecilia Wemgård

About Author

Skribent med fokus på recensioner och intervjuer. Rycker in som fotograf när tillfälle erbjuds och skriver även för Sweden Rock Magazine.