Watain – Getaway Rock Festival

0

Datum: 9 augusti 2014

Ibland blir man förvirrad när man lyssnar på musik. Jag trodde att jag skulle få se en spelning med det svenska black metal-fenomenet Watain. Men snart frågar jag mig jag inte har irrat bort mig och hamnat i Mordor. Mängden eld och de fyra orch-liknande männen framför mig tyder nämligen på detta. Och vad i helskotta gör Darth Maul med en gitarr på scen?

img_9431_post-mortem-se2014Getaway Rock Festival verkar ha fattat det här med atmosfärer. Black metal ska spelas i komplett mörker. Ivern bland publiken är stor och luften är tung av spänning. När intåget sedan tar vid är det en föreställning som jag aldrig tidigare har skådat. I kolonn marscherar kvintetten in på scenen ledda av den fackelbärande sångaren Erik Danielsson. Med sagda fackla påbörjar sångaren uppträdandet genom att tända flera härdar på scenen som sedan får brinna tills framförandets slut

Spelning består inte bara utav eld. Det finns även fem musiker som ger allt för att publiken ska få en så intensiv upplevelse som möjligt. Till skillnad från andra black metal-band, som ofta är stillastående på scenen, springer alla medlemmar i Watain omkring som om det hade eld i rumpan (vilket inte är en omöjlighet med tanke på mängden pyroteknik). Aggressivt headbangande är en självklar del av framförandet tillsammans med en nästan felfri musikalisk uppvisning. Gitarristen Set Teitan bänder strängar i högt tempo samtidigt som frontmannen skriker ut sina sataniska toner. Mästerverk som Malfeitor blandas med klassiker som Devil’s Blood. Under den sistnämnda låten använder sig gruppen av deras signum, kanoner fyllda med grisblod. Leenden sprider sig från öra till öra och publiken höjer rösterna i ett överväldigande glädjebröl.

Det är verkligen inte något fjuttigt, halvdant festivalframförande det här. Snarare bjuds det på hela Watain-paketet. Ingen är dock perfekt och det finns en störande detalj. Under setets fem första låtar är det en nästan konstant ringande rundgång i högtalarna. Efter sjätte låten försvinner rundgången och ljudet sätter sig i en fulländad balans.

Överlag serverar Watain en mästerlig upplevelse i världsklass, en scenshow utom denna värld och så mycket blod att det bokstavligt talat flyger om det. Trots att det fanns förbättringsområden i ljudbilden lämnar jag Getaway Rock Festivals sista konsert nöjd och belåten och med bra ont i nacken.

Bäst: Den enormt häftiga scenshowen
Sämst: Den störande rundgången under konsertens första hälft.
Betyg: 9/10

Text: Markus Lassus Bjälnes
Foto: Katrin Unge
Fler bilder hittar ni här.

About Author