Efter att ha besjungit de nordiska asagudarna och åkt ut med stora roddbåten i tjugofem år passar nu Amon Amarth på att släppa The Pursuit of Vikings: 25 Years in the Eye of the Storm. En smällfet box med både livespelning och dokumentär om de senaste decenniernas resa från ingenting till att kunna leva på sin musik. Det är ocskå detta vi har som utgångspunkt när vi bombaderar bandets ena gitarrist och medgrundare med frågor på Sony Musics kontor i Stockholm.
Säg att du vaknar upp i ett paralellet universum där Amon Amarth aldrig byte namn utan fortsatte att heta Scum (bandets namn fram till 1992). Hur tror du att karriären ha sett ut?
— Anledningen att vi byte namn till Amon Amarth var för att Ted Lundström (bas) och Johan Hegg (sång) gick med ibandet, säger gitarristen Olavi Mikkonen. Hade det inte varit för Ted och Johan hade vi inte varit här idag. Vi hade nämligen redan lagt ned Scum. Det var då jag träffade Johan på en resa till Grekland via en gemensam vän. Så hade inte jag träffat Johan där och då så hade vi aldrig haft Amon Amarth.
Hur känns det dock att tänka i de banorna?
— Jag vet inte. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag själv inte riktigt förstått detta. Egentligen är det helt bisarrt. Jag är 45 bast, lever på min dröm och det är nästan så man frågar sig själv om allt detta är sant. Många av de idoler som jag har växt upp med, till exempel Accept, kan jag gå på en spelning med och hälsa på som man gör med bekanta. Vi är inte vänner, men vi känner varandra. Det är sjukt, men jag tror inte att man ska tänka så jävla mycket. Jag ska inte säga att vi hade tur, men ändå har det varit mycket tur. Rätt killar på rätt plats. För jag vet att det finns tusen band som säkert förtjänar att ha den här positionen som vi har. Vi har jobbat hårt och tagit mycket risker, man får offra mycket. Det är sådant som folk inte tänker på.
Vad är det du har offrat?
– Jag har offrat mycket ekonomiskt. Speciellt i dagens musiksamhälle. Det går inte ens att jämföra med hur bra banden hade det på 80-talet. Jag hade haft det mycket bättre ekonomiskt ställt och haft en säkrare framtid ifall jag hade fortsatt inom byggbranschen, som jag arbetade inom innan Amon Amarth tog över för mycket av tiden. Jag träffar inte så mycket vänner, det hinner jag inte med eftersom jag är borta så himla mycket. När man väl är hemma så vill man vara med familjen. Familjen får ta mycket stryk för det är alltid när jag är borta som det blir problem. Det är mycket sådant.
Det måste vara tungt.
— Det är alltid så, det spelar ingen roll hur mycket man förbereder hemma för det är alltid när man har stängt dörren och sitter på flyget som varmvattenberedaren är trasig. Det är väl Murphys lag eller vad man kallar det. Samtidigt är jag jättetacksam. Jag skulle aldrig byta det här livet mot något annat. Vi är som tonåringar här uppe (pekar på huvudet) och vi gör det som vi alltid har velat göra. Vi har aldrig följt vad som är populärt och vi har alltid gått vår egen väg. Det är kul att det har fungerat. Vi kan vara totalt ärliga med allt som vi har släppt.
Tycker du att er vikingatematik har åldrats väl?
–Jag tycker det, men jag vet inte vad alla andra tycker. Många tycker att vi är jättelöjliga medan jag tycker att det är ashäftigt. Det är en image och en fantasivärld. Jag tycker dessutom att hårdrock, svärd och vikingamytologi passer klockrent med varandra. Sedan har vi självfallet haft väldigt mycket tur. När vi släppte With Oden on Our Side (2006) hade även Sagan om Ringen blivit väldigt stor i och med att filmerna släppts något år tidigare. Då kopplade folk vårt namn till detta (Amon Amarth är det alviska/sindarinska namnet för Domedagsberget där Ringens Brödraskap måste förstöra härskarringen) och vi fick en putt framåt. När Thor-filmen släpptes av Hollywood 2011 fick folk upp ögonen för vår skiva Twilight of the Thunder God (2008) och då köpte fans i USA torshammaren (leksaksversionen i plast) från filmen och tog med sig till våra konserter. Nu har vi även fått ett flyt i och med att serien Vikings går på HBO. Allt det här har hjälpt oss.
Ni har gått från att ha vikingar som intresse till att ha vikingar som levebröd.
— Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på det. Det är egentligen inte konstigare än att jag kan leva på de riff som jag skriver.
Har din bild av vikingen över åren?
— Nej, jag har alltid vetat om att vikingen egentligen är en bonde som bara var ute på rövartåg ibland. Det vi sjunger om är det mytologiska för det är häftigt. Det är inte så kul att skriva en låt om en kille som odlar potatis.
Ni får sjunga om att gräva upp fälten med en torshammare.
— Ja. Skratt. Nä, vad ska jag säga? För mig har det varit likadant hela vägen för redan när vi började med den här vikingaimagen var jag intresserad av historien och mytologin. Jag lärde mig det mesta då och jag kan inte påsta att det har kommit några faktaböcker eller fakta som är bättre idag än vad det var för tjugo år sedan. Ja, förutom att de har hittat lite fler bosättningar i Nordamerika vilket är väldigt häftigt.
Berätta mer om nya jubileumssläppet The Pursuit of Vikings: 25 Years in the Eye of the Storm.
— För mig är den stora grejen med DVD just dokumentärfilmen om oss. Jag kan förstå om fansen tycker att livespelningen är viktigare, men vi bestämde oss för att om vi ska göra en till live-DVD så måste den innehålla något mer. I dagens medieklimat när alla släpper livematerial och Youtubar så är det inte lika unikt med en DVD. Vi är ganska private människor så vi bestämde oss för att öppna upp och berätta om oss. Vi har kommit från ingenstans och det är inte som så att vi blev kända over en natt. Det har tagit alla de här åren och idag är vi ett respektabelt namn. Vi har dessutom saker som bara sker hos oss och våra fans. Hur många band kan säga att de har fans som sätter sig på rad under konserter och låtsas ro ett vikingaskepp? Vad får en kille i Brasilien att sätta sig på golvet och ro? Vi tänke att vi sätter ihop en dokumentär och berättar historien om Amon Amarth. Sedan tycker jag att det finns hur mycket saker som helst som inte finns med, men man kan inte få med allt. Som helhet är den bra. Jag hoppas att folk förstår den. Självfallet har vi inte tagit med allt och vi har haft flera medlemmar som vi inte heller pratar om, men som helhet är den bra.
Text: Cecilia Wemgård
