I, Voidhanger Records
Släpps i februari/mars
Om du aldrig har hört talas om sångaren och gitarristen Costin Chioreanu så kan jag i alla fall lova att du någon gång har sett hans teckningar. Inom extremmetallscenen är han ganska välkänd för sin abstrakta konst som pryder allt från konsertaffischer till albumomslag (Valkyrja, Switchblade, Grave, Demonical med flera). I juli förra året fick han för sig att han skulle starta ett emotionellt mörkt metallband tillsammans med trummisen Alex Ghita och basisten Mihai Andrei. På denna första EP består den gjutna grunden av black metal varvid den sträcker sig så långt som till psykedelisk progg. Bakom producentbordet har de plockat in Marius Costache, en man med en lång meritlista som jobbat med både Coma och Lake of Tears. Tyvärr kan inte ens han rädda denna skapelse vars största brist uteslutande kan härröras till sången. Chioreanu må kunna rita som en gud men när det kommer till att skrika fram black metall texter låter han som en förpubertal elvaåring.
Inledande I’m A Drop Of Water In An Ocean Of Stars ger ett lovande intryck. Vi möts av en vemodig melodi över ljudet av ett stormande hav. I vinden kan vi skönja smärtsamt klagande röster som sakta byggs upp av ett gitarrdominerat surr. Detta intro påminner i mångt och mycket om Chioreanus konstverk där löften om en abstrakt fägring stundar bakom kröken. Även i början av andra spåret, The Skeleton Key, finns det ett löfte om kvalité bakom de instrumentala partierna. Ackorden fokuserar på en gungig melodi i moll som har ett ogripbart tempo. Det osar stundom lite rock n’ roll samtidigt som de progressiva elementen lyser igenom. Under den första versen kan även sången ses som acceptabel. När refrängen sedan drar igång måste jag dock erkänna att det låter rent ut sagt för jävligt. Chioreanu sjunger så illa att jag skäms å hans vägnar. Det som räddar denna låt någorlunda, samt resten av plattan, är det instrumentala. Framförallt har trummorna en vitalitet över sig som jag dras till.
Dessa har nämligen spelats in utan några clicktracks vilket gör att Ghitas trumspel blir mer levande och gungigt. Även basisten Andreis strängbänderi gynnas av detta tilltag vilket jag misstänker har gett albumet dess gung. I låten Free Ends är det också den mjuka melodin uppbackat av basen som står för skivans riktiga höjdpunkt. Att bandet består av tekniskt duktiga musiker blir också tydligt i Eye Service Collapse som har partier där jazzen slår igenom på bred front.
Problemet är bara sången. Det går helt enkelt inte att njuta av detta då irritationen i ren skär panik får mig att spola fram till första bästa instrumentala parti. Det är synd och skam att betyget på denna skapelse ska dras ned så enormt på grund av en enda faktor. Saken är den att denna faktor verkligen förstör hela upplevelsen. Jag hade gärna gett detta en sjua om sången spelades in åter igen men med en annan sångare. Att skivan inte skulle ha fått högre än så är för att jag helt enkelt inte håller med bandet om att de är så nyskapande som de anser sig vara. I en tidsålder där black metal rent generellt har utvecklats i en riktning som bryter traditionella ramar blir Bloodway en i mängden. Musiken är dock bra, till och med lite bättre än genomsnittet, vilket avslutande Sunstone Voyager And The Clandestine Horizon hintar om. Tyvärr sjunker helheten ned till en svajig fyra. Förhoppningsvis håller sig Chioreanu till sin konst och sitt gitarrspel i framtiden till förmån för någon som faktiskt vet hur man skriker som Hin håle själv.
Bäst: på det instrumentala planet är detta inte så pjåkigt.
Sämst: det var länge sedan jag hörde en så vedervärdig sång. Hög skämselfaktor!
Betyg: 3/10
Spår:
1. I’m A Drop Of Water In An Ocean Of Stars
2. The Skeleton Key
3. Free Ends
4. Eye Service Collapse
5. Sunstone Voyager And The Clandestine Horizon
Bandmedlemmar:
Costin Chioreanu – Sång/gitarr
Mihai Andrei – Bas
Alex Ghita – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
