Vad fick dig att börja spela trummor?
-När jag var liten och följde med för att tvätta så hade vi blekmedel som såldes i stora papperscylindrar, säger trummisen Luca Ferri. När dessa sedan var tomma så vände jag på dem och började spela trummor (skratt). Första gången jag spelade ”på riktigt” var när jag lyssnade på Made In Japan av Deep Purple Jag satt på mitt rum, och hade en liten lampa med ett grönt filter. Så jag tog av filtret och satte det mellan knäna. Sedan satt jag på min säng och spelade med i musiken. Just då tyckte jag det var fantastiskt.
Vad pysslar du med när du inte spelar med Crying Steel?
-Hm, intressant fråga. För att kunna spela med Crying Steel så måste jag ha ledig tid. Jag är en entreprenör och har ett mjukvaruföretag med en del anställda så det är ganska svårt för mig att få ledigt. Helst så skulle jag vilja försörja mig på Crying Steel, men tyvärr så gå inte det (skratt).
Crying Steel har genom åren haft ett antal olika medlemsbyten. Vilken line-up anser du är bandets starkaste?
– Jag skulle väl inte säga att den original line-up vi har på första och andra albumet är vår starkaste. För även den vi har i dagsläget är riktigt bra. Saken är den att de olika laguppställningarna har gjort väldigt olika låtar. Men vi kan börja från början. På vår debutplatta On the Prowl (1987) samt på The Steel Is Back (2007) hade vi samma medlemmar. Sedan bytte vi sångare inför Times Stands Steel (2013) på grund av att vår dåvarande sångare har problem med rösten. Strax därefter fick även en av våra gitarrister avgå på grund av ett ovanligt virus. Vi håller fortfarande kontakten genom att ibland ses och käka middag eller dra och handla så att han får sällskap. Men du ska veta att vi aldrig byter ut medlemmar utan en riktigt god anledning samt att det alltid har gått schysst till.
Du nämnde On The Prowl tidigare. Om jag har förstått det hela rätt så var just den skivan det första Italienska metalalbumet som släpptes på CD.
– Det stämmer bra det.
Det är riktigt imponerande.
– Och jag ska låta dig ta del av en hemlighet. Utan att avslöja allt för mycket kan jag säga som så att vi håller på med ett nytt hemligt projekt. Om allt går som planerat kommer vi att bli det första italienska bandet någonsin som släpper den typen av skiva.
Jag väntar med spänning på resultatet!
– Jag kan höra av mig när det är klart, säger Luca skrattandes.
Vilket är ditt bästa konsertminne?
– Wacken Open Air i somras. Vi spelade inför kanske 15000 människor och det var bland det roligaste jag någonsin har gjort. Då fick jag dessutom chansen att träffa många av mina gamla idoler band annat Biff Byford från Saxon.
-Den bästa konserten jag har varit på som besökare måste nog vara när Kiss spelade på Madison Squre Garden i New York 1979. Det är en konsert jag fortfarande minns med värme.
Är det något land som du verkligen vill spela i som du ännu inte har besökt?
– Ja, Sverige (skratt). Nej men seriöst, jag gillar många nordiska band såsom Europe, Pretty Maids, TNT och Treat. Så Sverige är ett land vi gärna spelar i. Helst på någon festival då det blir lättare för oss.
Viket är det mest intressanta bandet ni har spelat med?
– Helt klart Gotthard i Rom. De var ett gäng fantastiska killar. Vi blev 20 minuter sena men när arrangören sa att vi bara hade 25 minuter till förfogande lyckades Gotthard övertala dem att stänga lokalen 20 minuter senare. Så vi hann genomföra hela vårt set ändå. Du ska få ta del av en till hemlighet. Vi blev så rörda av gesten att vi tillägnade sista låten på senaste skivan till dem. Se där, du har redan fått två hemligheter i samma intervju. Det är ju som upplagt för succé, säger Luca återigen skrattandes.
Mellan 1985 och 1987 var ni ute på en massiv Italien turné. Har du några roliga minnen från den?
-Jag minns en helt galen sak som hände. Efter varje konsert så brukar jag kasta mina trumstockar över trumsetet och ut i publiken. Men när vi spelade på en festival utanför Bologna så hade de satt en av ljusriggarna lite för lågt. Efter spelningen kastade jag iväg den ena tumstocken, som studsade på ljusriggen och landade i min hand igen. Publiken trodde att det var planerat och började jubla av glädje över mitt trick. Själv stod jag och försökte smälta vad som just hade hänt.
-En annan galen sak jag minns är att en av våra gitarrister var sen till en spelning och vi hade 10 minuter kvar tills vi skulle upp på scenen. Jag fick ringa en kompis som är trummis och som bodde i närheten. Vi satte honom bakom trummorna medan jag fick spela första låten på en gitarr som inte var inkopplad. Halvvägs igenom andra låten så kom äntligen vår gitarrist och vi kunde bytas av.
Vad kan vi förvänta oss från Crying Steel inom den närmsta framtiden?
-Vi spelar i Bologna den nionde december som en del av en promotionkampanj för det nya projektet jag berättade om. Vi kommer även att släppa vårt nya album nästa år samt att det eventuellt kommer att släppas en biografi om Crying Steel i samma veva. Men den kommer endast att finnas på italienska till att börja med.
Text: Tobias Sjölin
