D-A-D är en cirkus av galenskaper. Det finns ingenting som inte är möjligt och Jesper Binzer förklarar flera gånger att det enda vi behöver är kärlek, deras kärlek är våran kärlek. Cirkusen D-A-D smittar av sig likt en pandemi och snart är publiken och bandet ett för kvällen. När de inledde med Isn’t that Wild 00.30 på Fredagskvällen gick vi alla in i ett trans och vi kom inte ut förens klockan 02.00. Magiskt.
När D-A-D kliver upp på scenen känns det som att vi alla får oss en käftsmäll. Från första sekunden är det gasen i botten och de saktar inte ner farten förens det är dags att kliva av scenen. På scenen ser vi fyra helt olika individer; Jesper Binzer är en sångare av högsta klass, han ser nästan ut som cirkusens direktör när han flyger runt på scenen, hans bror Jacob ser med sin hatt och cigarett i munnen ut som den mystiska magikern. Sedan har vi trummisen Laust Sonne som ser ut att vara en jonglör tagen direkt ur 50-talet, även hans energi är anmärkningsvärd då det verkar som att han skulle kunna flyga iväg med sitt trumset när som helst. Till sist har vi basisten Stig Pedersen; Cirkusens clown som stiger in i läderkläder och stora, uppspärrade ögon. Här finns det inga gränser.
Isn’t That Wild följs av Jihad, A New Age Mountain och Everything Glows – Galenskapen tar aldrig slut, den saktar heller aldrig ner. När Stig tar ton i Riding With Sue så rinner svetten nedför hans ansikte och det känns som att en hel atombomb precis har exploderat rakt över Knislinge.
Då ska vi inte prata om Monster Philosophy och I Want What She’s Got. Det är magiskt, medryckande och förvandlar varenda en i publiken till galna åskådare. När konserten börjar närma sig sitt slut river man av Bad Craziness som tar det hela till obeskrivliga höjder. Därför känns det ganska skönt när Laugh ’N’ A 1/2 framkallar en ljuvlig, tårfylld allsång som aldrig vill ta slut. Jesper Binzer ser så koncentrerad och berörd ut och känslomässigt känns det nästan som vi alla smälter ihop till en person.
Sleeping My Day Away är fantastisk och det känns lite som att ingenting har kunnat gå fel den här kvällen. Vi går därifrån till tonerna av It’s After Dark, som gärna hade fått gunga mig till sömns den natten. När Folkets Park i Knislinge börjar tömmas på folk så lämnas jag kvar där helt tom. Vad hände precis? Vad var det precis jag var med om? Jag kan inte riktigt förklara det, men fantastiskt var det. Den här cirkusen är över för denna gången.
Bäst: Bad Craziness, Monster Philosophy
Sämst: Går det att svara på?
Betyg: 10/10
Setlist:
1. Isn’t That Wild
2. Jihad
3. A New Age Mountain
4. Everything Glows
5. Grow Or Pay
6. Riding With Sue
7. Last Time In Neverland
8. Monster Philosophy
9. I Want What She’s Got
10. Bad Craziness
11. Laugh ’N’ A 1/2
12. Sleeping My Day Away
13. It’s After Dark
(Bilderna är från bandets spelning på Holmens Rock i somras)
