Datum: 2018-07-13
Som sångaren Alexander Backlund i Letters Of The Colony sa: ”Det finns så många vackra metaller i denna värld”. Berusade på både dryck och känslan av samhörighet rör sig besökarna mellan satanistiska mässor och roande moshpits för att beskåda blandade band från världens alla hörn.
Witchery
När festivalens första band Witchery kliver på scen är det mysig black/thrash metal som levereras. Basisten Sharlee D’Angelo dominerar och mycket av soundet styrs av de rungande basgångarna. Tonerna är precisa Angus Norder håller growlet på en tydlig, men ändå dov nivå. Trots att bandet ursprungligen kommer från Linköping finns där element av det berömda Göteborgssoundet. Lägg till en trummis som Chris Barkensjö och du har en skinnflängare som får musiken att bli sexigt mörk och oemotståndlig.
Betyg: 8/10
Chugger
Som vinnare av Wacken Metal Battle Sverige har death-metal gruppen Chugger en hel del press på sig att leverera och till viss del lyckas de. Tyvärr är gruppen inte särskilt samspelta på scen och alla utom gitarristerna Robert Bjärmyr och Robin Lgerborg glider mer och mer ifrån varandra istället för att tighta till soundet. Ett plus är att sångaren David Dahl vågar ta för sig, stundtals är det dock som om han vore ensam på scenen. Instrumentalt varierar det från spretigt till att gitarrerna tar över helt för att balansera upp tomrummen. Om gruppen fokuserat på att skapa ett mer samstämmigt sound hade spelningen flytit på ännu bättre. Detta halvdana försök till spelning har sina ljusa stunder och klarar sig precis förbi nivån för godkänt.
Betyg: 5/10
Letters From The Colony
Ett band som bevisar att progressiv metal inte måste vara rena sömnpillret är Letters From The Colony. Trots att sångaren Alexander Backlund stundtals snubblar på orden och growlandet blir ett osammanhängande mumlande så lyfter inslagen av jazz och metalcore det instrumentala. Dock händer det inte särskilt mycket som gör att gruppen sticker ut. Traditionellt genremässigt blir enstaka uppstickare av jazzigare toner och jämrande riff inte tillräckligt med krydda, spelningen når bara halvvägs.
Betyg: 5/10
Lacuna Coil
Trots att repertoaren är densamma lyckas italienarna få nackhåret att stå i givakt med sin blandning av metal, rock och sopran-sång. Ett gediget hopkok av klassiker och Depeche Mode-covern Enjoy The Silence är exakt rätt mix. Lägg till att musikerna har ansikten målade med halloweenmakeup och intensivt hungriga blickar på främre raden från sångerskan Cristina Scabbia. Deras stoiska precision känns professionell och inget lämnas åt slumpen.
Betyg: 7/10
Behemoth
Sedan grottmänniskornas tid har man kunnat konstatera att eld är bra, speciellt när den flammar upp i takt med trumslagen från Zbigniew Robert Promiński. Scenen är utformad som ett satanistiskt altare och i sin svarta munkkåpa påminner sångaren och gitarristen Nergal om liemannen. Till en början är det satanistiska mässor och mässande utan skrupler. Sedan händer något och Nergal tappar orden, en trend som fortsätter tills polackernas death/black metal-spelning tar slut Det mesta lyckas döljas av riviga gitarriff och bakgrundssång vilket gör att blandningen av gammalt och nytt offer ändå gör kvällens ritual till en av de bästa.
Betyg: 8/10
