Släpptes den 3 december 2016
Efter att ha släppt singeln Color, tillkom fler texter skrivna om komplexa ämnen så som identitet, relationer, patriarkatet och utveckling. Därefter smällde det som egentligen skulle vara ett engångsprojekt till med sin första EP. Bandet Karmanjakah är allvarliga med sitt driv och tar, med sin moderna tappning av progressiv metal, ett stort steg på 29 minuter trots att paraden bara är fem låtar lång. Att progressiv metal gillar att leka ”inte nudda golv” är ingen nyhet. Frågan kvarstår om praktiken utlovar liknande nöje.
En del vill inte ens tänka tillbaka på när emo-eran härjade fritt i Sverige under 2000-talet. Om man däremot kikar försiktigt med hundvalpögon i backspegeln kan sångaren Jonas Lundquists pojkröst förmodligen pumpa liv i ens brustna hjärta. Varje låt tycks gå igenom sin egen individuella karusell där det experimenteras med instrument, övergångar och taktarter till bristningsgränsen. Det hade lika gärna kunnat bli magplask. Bandet gör dock varje gång en talangfull Matrix och undviker allt som är nära på att smälla. Color bjuder på ett harmoniskt intro med ekande sång i bakgrunden för att sedan förvandlas till en ekologisk smakdröm. I Growths första refräng vill man hemskt gärna förvandlas till ett desperat fan längst fram vid ett kravallstaket. Med gråtande gitarrer och en melodi som utstrålar hopplöshetens hopp, faller vem som helst med festivalhjärta vårdslöst. Pulssänkaren Rosenlund får avsluta hela kalaset efter The Mills råa gitarriff.
Att Color släpptes som singel förvånar inte, men när man sedan tas vidare på detta musikaliska äventyr förstår man att låten endast var början på striden mot de stora scenerna. Redan vid första ton hissas vit flagg.
Betyg: 9/10
Spår:
1. Growth
2. Proposal
3. Color
4. The Mill
5. Rosenlund
Medlemmar:
Viggo Örsan – gitarr
Jonas Lundquist – sång
Lukas Ohlsson – bas
Sebastian Brydniak – trummor
