Live: Shining på Metaltown, Göteborg
15/6-2012
Spinefarm Records
Om man bortser från giget i Örebro för ett par år sedan så är det idag som Shining ger Sverige sin första spelning sedan 2008. Det har gått hela fem år sedan de södra delarna av landet sist fick chansen att se dem och under tiden har fans både åkt till Danmark och England för att se Shining spela. Idag är de äntligen här och jag vet många som köpt festivalbiljett endast för att se dem. Jag undrar nästan om Metaltown inte underskattat bandet då de valt att sätta dem på festivalens minsta scen, Death Stage.
Tio minuter innan påstigning ser det ut att ha varit ett vettigt beslut men det ska komma till att ändras. Till en början är tältet inte ens halvfullt men det märks att folk är på humör. En av besökarna står och delar ut rakblad till människorna runt omkring sig för att alla ska komma i rätt stämning. Han blir utkastad lagom till att spelningen börjar och tältet fylls till bristningsgränsen med publik.
Stroboskopen blixtrar och det är ord och inga visor när Shining går på scen med låten Låt Oss Ta Allt Från Varandra. En klockren öppning. Gitarristen Peter Huss ger fotograferna riktiga hårdrocksposer medans Niklas Kvarforth vrålar ut texterna med kraft kommandes från djupet. Publiktrycket är helt enormt och redan nu startas en moshpit som håller i sig genom många, många låtar framöver.
Det har hunnit hända en del sedan Shining var i Göteborg sist. Framför oss står en nästan helt ny line-up och det har släppts två fullängdare; VI: Klagopsalmer och VII: Född Förlorare, som vi får höra mycket från idag. Niklas och Huss har vi såklart sett tidigare, Christian Larsson på bas har hängt med sedan 2010 och börjar bli varm i kläderna men gitarristen Euge Valovirta och trummisen Rainer Toumikanto är nya livemedlemmar för i år. Personligen saknar jag den lite äldre line-upen men de två nya grabbarna gör bra ifrån sig. Inget utmärkande på något sätt men de sätter sina grejer och inget låter dåligt.
Under spelningens gång hade jag hoppats att trycket i publiken skulle ha lättat lite. Publiktryck är bra om det är av rätt sort men när man står konstant och totalt fastklämd mellan svettblöta och illaluktande människor är det inte lika härligt. Shinings publik är full av konstiga typer och det är alltid lika underhållande att höra Niklas utskällningar. Idag föll en av killarna på främsta raden offer. “Den här tuffa black metal-killen står och pekar fuck you till Niklas Kvarforth… låt mig få ställa dig en fråga, hur många låtar på MySpace har du släppt? Jävla nolla.”
Jobbigt publiktryck eller ej, när Ohm spelas kan jag inte annat än njuta. Låten innehåller några av Shinings enligt mig bästa gitarrsolon och de är framförallt så jävla snygga rent visuellt. Huss fullständigt briljerar med sin djupblå gitarr. Han bänder strängar och river med fingrarna längs med hela halsen. Shining har ett fantastiskt gitarrljud. Det är rått, känslosamt och bottenlöst. Från avgrunden. Sist jag såg dem avbröt de låten så att vi missade sista solot men den här gången fick vi höra hela. Väldigt tacksamt från min sida!
Dagens spelning är överlag ganska lugn. Niklas spårar inte ur och det tokigaste vi får se är väl när han slickar Christian i ansiktet, leker lite med en tändare mot sina armar eller när bandanan som alltid suttit klistrad mot hans huvud kastas iväg och vi får se hans ambitiösa hårväxt. Det kanske räcker för att skapa rubriker i och för sig.
Prestationerna från samtliga är bra, musiken är sjukt tung som alltid och jag tyckte att det var grymt kul att se Shining igen. Det var på tiden!
Setlist:
Låt Oss Ta Allt Från Varandra
Vilseledda Barnasjälars Hemvist
Ytterligare Ett Steg Närmare Total Jävla Utfrysning
Människa O’Avskyvärda Människa
Ohm
Submit To Selfdestruction
Förtvivlan, Min Arvedel
Bäst: Ingen rockar solbrillor och gitarrer på en mörk tältscen så som Huss.
Sämst: Svettiga människor.
Betyg: 7/10
Text: Michela Hult
Foto: Mattias Peterson
