18/8 – 2012
”Vi är Tant Strul, vi finns inte, vi är bara drömmar från en annan tid, ett coverband av en stor själ.” – Kajsa Grytt.
Tant Strul är en del av den svenska musikhistorien, de revolutionerade svensk rockmusik under 80-talet genom att våga tänja på gränser och på så sätt skapa något unikt med sin musik. De förmedlade känslor av åtrå, ångest och längtan som ingen annan musik lyckades göra.
Ikväll är sista spelningen på återföreningsturnéen sedan 1985 och även den ”fetaste” enligt Grytt. En fråga jag ställer mig under denna ljuvliga konserts gång är, ”vad hade hänt om Tant Strul aldrig slutat spela eller återförenats tidigare?” Det är en fråga vi aldrig kommer få svar på, vi lever i nuet och i nuet står det fyra kvinnor i 50-års åldern framför mig som jag uppfattar som 25-åringar, fulla av energi och en enorm spelglädje. Grytt är genuint glad och uttrycker starka känslor med sitt minspel. Hon är ett energiknippe lössläppt över strängarna på gitarren men står mest bakom mikrofonen genom konsertens gång, ibland får hon ett ryck och drar av ett grymt solo. Hennes ungdomliga samt ljusa röst är intakt från de forna glansdagarna.
Några höjdpunkter från konserten är den alltid djävulskt grymma låten Dunka Varmt samt Liten Falkenholms charmiga Velvet-cover Första Timmarna, resten av bandet sitter ner när basisten sköter sången. En riktig svensk rock ’n’ roll-stjärna, Nike Markelius, kommer ner från trummorna och berättar vid scenkanten historien bakom Vild Blomning, sedan tar hon tonen solo genom ungefär halva låten innan hon återvänder till sitt trumset och det är här kvällens rysningar äger rum, Grytt kommer in med sin fantastiska stämma och de avlöser varandra på ett väldigt vackert samt stämningsrikt sätt. Vild Blomning är för övrigt kvällens vackraste låt.
Det bjuds upp till allsång under den fantastiska låten Slicka Mig Ren. Efter låten går Tant Strul av scenen men kommer givetvis tillbaka som sig bör efter allt publikjubel. ”Vem kan motstå er? Inte vi i alla fall”, säger Grytt och de kör igång Romeo och Diskerskan. Hela konserten avslutas med att var och en får ett eget litet solo vilket undertecknad kan tycka är en ganska tam avslutning på en annars så energirik spelning.
Tant Strul kan ses som förebilder till dagens rockband som endast består av kvinnor vilket tyvärr är alltför få. Även fast dessa kvinnor är i 50-års åldern slår de sina yngre kollegor på fingrarna och visar vad som gäller. Tack för att jag fick ta del av denna konsert från Sveriges coolaste ”mammor”.
Bäst: Dunka Varmt, Slicka Mig Ren och Vild Blomning.
Sämst: De onödiga solopartierna innan bandet går av scen.
Betyg: 8/10
Bilder från konserten hittar du här.
Skribent samt fotograf: Jonas Persson.
