Onsdagen den 10:e april, Malmö
Kvelertak betyder enligt lexikonet ”Järngrepp” på norska, och det är precis vad norrmännen hade över Kulturbolaget denna onsdagskväll.
Ett stadigt grepp som inte lämnade en själ oberörd när de med en besatts övertygelse manglade sig igenom sin publik likt vikingar på bärsärkagång.
Det är med det rykande färska albumet ”Meir” i ryggen, uppföljaren till den lyckade debuten som man turnérar Skandinavien just nu.
Skivan som släpptes endast två veckor innan Malmöspelningen ligger för närvarande på 20:e plats här i Sverige medan man i hemlandet redan har lyckats knipa en första placering.
Kanske inte så konstigt då de redan med den självbetitlade debuten för tre år sedan kammade hem hela två ”Spellemanns” pris, den norska motsvarigheten till en grammis för bästa hårdrock och bästa nykomling, det går helt enkelt väldigt bra just nu.
Det ligger nära min natur som musikskribent (och pedant) att placera allt och alla i fack, i synnerhet band men man har medvetet gjort det väldigt svårt för just detta då det är snudd på omöjligt att få grepp om deras stil, Inget ”järngrepp” där alltså.
Om en lekman ska försöka sig på en placering så blir det ofta gärna ”black metal, punkrock och ren rock’ n’ roll insvept i någon slags dimmig psykedelia med ockulta inslag. För den som inte vet, är Kvelertak något så ovanligt som ett sex-manna band och om det är svårt att bli samspelt med fyra musiker, försök då med sex!
Medlemmarna ger ändå det distinkta intrycket av att aldrig ha gjort något annat trots den tämligen korta karriären på hittills sex år.
Efter att tidigare under kvällen fått mig en stadig dos black metal med landsbröderna i ”Purified In Blood” och gammal fuzz med svenska ”Truckfighters” till livs var jag redo för det som komma skulle: den totala sammandrabbningen på scen.
När diset från rökmaskinen skingrat sig uppenbarade sig en man på den svagt upplysta scenen med vad som tycktes vara en uppstoppad uggla på huvudet (som om han hade fört in huvudet i rektum på nämnd fågel).
Dess ögon glödde ilsket och inifrån kom ömsom gutturala läten, ömsom sång likt från helvetets avgrund och Kvelertaks vokalist Erland Hjelvik hade därmed just gjort éntre.. en vilde med en vikings pondus.
Efter det maffiga inledningsspåret ”Åpenbaring” gjorde ugglan hastig sorti och en svallvåg av ren energi som skulle komma att skölja över publiken den närmaste timmen tog sitt avstamp, passande nog i och med den följande låten ”Spring fra livet”.
Med ett sjuhelsickes driv och en övertygelse utan make drev bandet igenom sina femton låtar utan mycket tillstymmelse till vare sig nåd eller mellansnack med undantag för ett uppmanande men aldrig uppgivet ”kom igen då!” här och där, nej kontakten med sin publik skötte bandet på ett betydligt mer..fysiskt plan.
Ingen, sångaren inkluderat tycktes skonas från det vansinne som musiken inbjöd till, inte mindre än sju gånger kastade sig den högreste frontmannen planlöst ut i publiken medan han hanterade sången.
Ett stunt som inspirerade, nej instruerade sagda åskådare att upprepa flertalet gånger under kvällen.
I synnerhet ett hejdlöst entusiastiskt fan i yngre 20års åldern som utan vidare förhinder klättrade upp på scenen enkom för att kasta sig tillbaka ut igen.
Allt i underhållningens namn hör jag en del av mig säga, en annan del tänker tillbaka till händelsen för nio år sedan som avslutade Dimebag Darrels liv på en nattklubb i Columbus, Ohio.
Därför vill jag öppet kritisera Kulturbolaget för den totala avsaknad av säkerhetsvakter denna afton (om de fanns så agerade de inte)
Basisten Marvin Nygaard skulle även han ge sig ut på en liten rundvandring dock under betydligt lugnare former, på publikens huvud och händer spelandes sista låten ”Utrydd De Svake” (”utrota de svaga”).
Ironiskt nog var det verkligen de svagare som fick vika hädan för de betydligt mer entusiastiska Kvelertak-fansen denna kväll.
När den masspsykos som drabbat publiken på KB denna kväll slutligen avtagit i och med att bandet lämnat scenen så är det många frågor som gör sig hörda för mitt inre, främst ”Vad var jag precis med om?” följt av ”Det där vill jag vara med om igen!”.
Efter den stundande Skandinavienturnén ger gruppen sig i slutet av april ut på en två månader lång USA turné med Cancer Bats och Black Tusk som avslutas i Toronto den 22:a maj. Min personliga uppmaning till er som får chansen är att ta den, gå och se Kvelertak live medan de fortfarande spelar på relativt små klubbar för jag har aldrig varit så säker på något som jag är på att det här bandet kommer att slå igenom stort inom kort.
Bäst: Jag har sett en vuxen man sjunga genom en uppstoppad uggla.
Sämst: Bristen på scen-vakter.
Frågan: Varför är ugglan en så populär ikon för psykedelisk rock just nu?
Setlist:
1. Åpenbaring
2. Spring fra livet
3. Mjød
4. Fossegrim
5. Ulvetid
6. Bruane Brenn
7. Nekrokosmos
8. Sjøhyenar (Havets herrer)
9. Evig Vandrar
10. Nekroskop
11. Månelyst
12. Offernatt
13. Blodtørst
Extra nummer:
14. Kvelertak
15. Utrydd dei svake
För mer foton ifrån konserten se: https://crankitup.se/foton/?album=1&gallery=20
Text: Martin Jönsson
Foto: Mattias Petersson
