Att vråla om Satan och demoner är en av metalgenrens mest omtyckta och kända drag. För franska Necrowretch kombineras satanismen med kulsprute-snärtande death metal. Släpper man tre fullängdare inom loppet av fem år gäller det att vara flink i komponerandet och bandets frontman Vlad har inga anledningar att lägga i en lägre växel.
Ni har pumpat ut tre album på fem år. Vad är det som driver er för att släppa så mycket musik?
– Vi hade en ganska vanlig start som band. Efter att vi släppt första plattan, Putrid Death Sorcery (2013) så kändes det som om vi började på nästas kapitel i boken om Necrowretch. Det är kul att utvecklas och spela live, så det är det som driver oss. Inför vår senaste platta, Satanic Slavery (2017) satt jag hemma i sex månader och spelade gitarr för att hitta nya riff. Det belönade sig i slutändan, det känns som detta är den bästa Necrowretch-plattan hittills. Jag är väldigt stolt över hur den låter och jag känner mig fortfarande motiverad att göra ny musik.
Håller ni redan på att skriva nästa album?
– Nej, det är för tidigt att börja skapa några riff nu. Men jag har tänkt en del på konceptet. Våra tre senaste plattor har haft en massa tidig thrash- och death metal influenser. Men efter ett tag så måste man förändra musiken man spelar, annars så säger folk att den första plattan var bättre. Så vårt nästa album kommer vara annorlunda, vi kommer inte släppa en Satanic Slavery del 2.
Vad är det som styr er musikaliska utveckling?
– I början spelade vi death metal i stil med Nihilist och Repugnant, band som vi verkligen gillade. När vi släppte debutplattan Putrid Death Sorcery (2013) fick vi höra från folk att de ansåg att vi hade en egen spelstil. Folk kände igen vår musik och det kändes bra, vi var inte nått kopia-band. Med tiden så försöker vi spela mer egna saker och utveckla det. Nu lyssnar vi väldigt mycket på allt från Candlemass till tidiga Sepultura och Slayer. Om det ska vara snabbare eller långsammare, det vet jag inte. Vi får se hur det blir. Just nu fokuserar vi på att göra så många spelningar som vi kan.
Du verkar vara en väldigt aktiv musiker. Hur kombinerar nu bandet med resten av ditt liv?
– Tyvärr är inte Necrowretch mitt heltidsjobb, men jag lägger ner all fritid jag har på bandet. Jag jobbar på mitt vanliga jobb, men så snart jag kommer hem så skriver jag riff och skickar mejl för att fixa spelningar. Och så har det varit de senaste tio åren. Mitt liv är mer eller mindre arbete, bandet och sömn.
Har du något mål som musiker?
– Jag vill absolut spela på mer festivaler och sälja mer album. Men i det långa loppet skulle jag även vilja åka på turné i Sydamerika. Men vi kommer aldrig att bli sell-outs.
Er nuvarande line-up bor i många delar av Europas hörn. Hur påverkar avståndet er?
– Avståndet är ett problem, speciellt med tanke på att vi inte kan repa så ofta. Det skulle vara bra att kunna spela tillsammans en gång i veckan, men det kan vi inte då alla medlemmar bor i olika delar av Frankrike, Danmark och Nederländerna. När vi ska ha spelningar så blir det en röra för alla måste resa självständigt. Men alla musiker är så bra på att spela sina instrument så det väger upp för problematiken.
Var får du inspirationen för dina låttexter från?
– Egentligen är det inte jag som skriver låttexterna, det är min bror som är mycket bättre på engelska än mig som skriver dem. På vår debut hade vi typiskt satanistiska saker, såsom en präst som jagar dig. Men under tiden som jag skrev Satanic Slavery så läste jag böcker om olika religioner och deras syn på satan. Detta använde jag som inspiration och det gjorde sångtexterna på Satanic Slavery mer äkta, då låtarna handlar om saker som faktiskt händer i vår värld.
