Metal Blade
Släpps den 25 november
Irländska folk/black/heavy metalhybriden Primordial har åter igen kravlat sig fram ur myllan för att berika sina lyssnare med en ny skapelse. Sedan debuten Imrama (1995) har kvintetten ideligen varvat genomtänkta låtstrukturer med själsligt allvar. Med avstamp i det tidiga 1900-talet bjuder Primordials åttonde fullängdare upp till en historisk resa genom mänsklighetens blodigaste århundrade.
Mässande tungt tar skivan avstamp i ett titelspår som sänder gåshud utöver armarna. En massivt mättande ljudbild blandas upp med Alan Averills karaktäristiska blandning av skönsång och hest vrålande. En stämma som slänger sig mellan hat och smärtsam sorg, stundom förbannande mänsklighetens dårskap och stundom sörjande dess offer. Uppbackad av gitarristerna Ciáran MacUiliam och Michael O’Floinn blir Alans röst ett epitet som får materialet att stråla. Kanske är det också mannens sång i kombination med låtarnas avgrundsdjupa allvar som är Primordials slagkraft. Från den doom metal-inspirerade Ghosts Of The Charnel House (med en gömd liten pianoslinga för den tålmodige att finna) till den black metal orienterade The Alchemist’s Head belyser irländarna det breda spektra deras musik faktiskt innehar. Att basisten Pól MacAmlaigh har lyckats komponera en sådant slugt välbalanserad basgång genom skivans åtta spår är lika beundransvärt som det excellenta trumspelet från Simon O’Laoghaire i Born To Night. Den grandiosa avslutningen Wield Lightning To Split The Sun är i mångt och mycket en hyllning till bandets svartmålade folkmusikrötter. En framtida klassiker i samma ådra som det hjärtskärande mastodonteposet The Coffin Ships.
Det svåraste en musikjournalist kan råka ut för är ett band som ideligen levererar jämnstarka album av toppkvalité. Hur ska man betygsätta ett band där den lägsta nivån oftast slår mången annan konstellation på fingrarna? Detta eviga dilemma där en snuskigt bra produktion inte gör uppgiften lättare. Gillar du Primordial sedan tidigare kommer skivan att slukas utan större motstånd. Har du däremot inte charmats av irländarnas musik kommer denna skiva knappast att ändra på smaklökarna.
Bäst: Ghosts Of The Charnel House.
Sämst: en skiva för de redan fräslsta.
Betyg: 8/10
Spår:
1. Where Greater Men Have Fallen
2. Babel’s Tower
3. Come The Flood
4. The Seed Of Tyrants
5. Ghosts Of The Charnel House
6. The Alchemist’s Head
7. Born To Night
8. Wield Lightning To Split The Sun
Medlemmar:
Alan Averill – sång
Ciáran MacUiliam – gitarr
Michael O’Floinn – gitarr
Pól MacAmlaigh – bas
Simon O’Laoghaire – trummor
Text: Cecilia Wemgård
