Datum: 2014-05-23
Vissa band vinner pluspoäng på att de levererar ett enormt energipåslag live, andra för att de är tighta som få. När däremot Saxon beträder scenen är det med pompa och ståt, men kanske framförallt Biff Byfords pondus och odödliga stämma, som kammar hem de högsta poängen. Biff må vara medelålders man som har svårt att headbanga i lika stor utsträckning som musikbranschens ungtuppar. Däremot visar han upp en sådan utstrålning och karisma att det bara är att lyfta på hatten och buga djupt. Han har också en förmåga att röra sig ut på flankerna för att överblicka hela publiken. Ett respektfullt utbyte av knutna horn och tonsäkra utsvängningar är de två ord som framförallt summerar kvällens spelning.
Vare sig det är nyare material som Sacrifice och Battalions of Steel eller äldre dängor som Motorcycle Man och 747 är publiken rejält på hugget. Det är som om ett fånigt leende unisont sprider sig genom åskådarmassorna för varje ny låt som portioneras upp på tallriken. På rullande brittisk accent blir det rutinmässiga mellansnacket faktiskt uthärdligt och när det strular som värst tar Biff hjälp av publiken för att rädda upp spelningen. Det här är en sådan där show där det märks att erfarenhet slår intensitet.
När britterna däremot går av scenen för att förbereda sig för en encore hade det knappast gjort något om de stannat bakom scenen. Med en sådan kavalkad av klockrena låtar blir lystmätet en aningens mättat. När de sedan åter äntrar scenen för att köra den aningens uttjatade Princess Of The Night känns det som om vi faktiskt hade klarat oss utan denna klassiker. Saxon levererar en sådan stark låtskatt av både nya och gamla låtar att det inte gör något ifall de skakar om lite bland klassikerna.
Bäst: Motorcycle Man
Sämst: Princess Of The Night
Betyg: 8/10
Text och foto: Cecilia Wemgård
Fler livebilder – http://bit.ly/1lMxQ37
