Det är osedvanligt lugnt denna lill-lördag på det sällan sovande Harry B James i Stockholm och jag har likt andra med mig banat väg hit i januarimörkret för att spana in en spelning av och med Mälardalens stolthet, Sherlock Brothers.
Sherlock Brothers, vars musik beskrivs som rockig grunge med 70-talsinfluenser förpackat i ett modernt sound bildades 2004 och har sedan dess hunnit avverka spelningar land och rike runt. Detta ledde 2011 i vinst på Bandit Rock Awards för årets genombrott och de är nominerade även i år. Denna omgång är det dock för senaste albumet Black Cat Tango som är nominerat till utmärkelsen årets bästa album i tävlingen och det ryktas även att nytt album är på gång.
.
Atmosfären är något sval men ändå välkomnande då bandet börjar soundchecka och några få eldsjälar vågar sig en aning vilset göra närmanden mot scenen strax innan bandet drar igång med Down, alltmedan frontmannen André rör sig långsamt nedanför scenkanten. Samme André, som förövrigt är vansinnigt lik den avlidne Nirvanasångaren – Kurt Cobain, sköljer sin strupe och hoppar upp på scen lagom till introt är över och hans något hesa stämma fyller lokalen samtidigt som övriga bandet är i full gång med röjets konst. Till en början känns det lite skakigt och varken ljudet, bandet eller ens den basker som byggt bo på ena gitarristens huvud känns helt hundra.
Det är en aning glest runt scenen och de som ändå tagit sig dit visar sig vara på ett svårflörtat humör denna afton och trots att bandet ber publiken komma närmare så rör man sig endast försiktigt närmare scenen.
Ibland gör så lite så mycket vilket André visar prov på då han vrålar ut ”Rolling with me is like rolling with fucking God” och ett hejdlöst jubel bryter ut när bandet kör igång med storhiten, Rollin.
Publiken är igång, men jag saknar ännu lite entusiasm, det är liksom lite för bekvämt, lite för mysigt när headbangande är utbytt till lätt nickande spasmer.
Jag riktar åter min blick mot bröderna som följer upp med Crave och This motel, detta band är verkligen en fröjd att lyssna och vila blicken på.
.
André hoppar ner i publiken och lägger armen om ett lyckligt fan, något som visar sig få igång även resten av den något avvaktande publiken och underhållningsfaktorn är på topp!
Då pajar ljudet. En lång ofrivillig paus fylld med mer eller mindre lyckat mellansnack och skålar drar igång och publiken börjar flacka med blicken medan öl flödar i tystnad ackompanjerat av bandets småprat. Efter vad som i sammanhanget känns som en evighet drar så musiken till slut igång igen och än en gång sprider sig leenden tillsammans med applåder framför scenen.
Hela bandet är åter på topp och det jobbas nu om möjligt ännu hårdare för att på nytt trigga igång sina fans vilket leder till att Close to in-between och Sleeping in silence spelas medan bandet tar på varandra. André sliter av sig t-shirten, hoppar ner bland publiken medan han juckar mot sitt mickstativ som ännu står på scenen. Han far åter upp på scen och bjuder på manlig kärlek i mängder medan svetten flyger både från bandmedlemmar och den delen av publiken som inte befinner sig på en annan planet.
.
Grabbarna avslutar med Stay och Edgar Allan och man kan äntligen känna hur atmosfären bränner på huden. Bandmedlemmar flyger som rabiessmittade duracell-kaniner kors och tvärs över scenen och André flänger mellan scen och publikgolv. Publiken lyser, musiken omfamnar varenda själ i rummet och till slut lägger han sig ner på scenen och vrålar ett utdraget ”YEAH” som publiken återigen inte är sena att instämma på. Detta för att sedan flyga upp och springande lämna scenen. Inte helt effektfullt. Bandet avslutar trots detta till jubel, innan även resterande bandmedlemmar lämnar scenen
Publiken skingras ganska snabbt då spelningen är över. Jag står kvar och ser mig om, jag är tillfredställd, men hade behövt några minuter till för att nå extas. Det var som tidigare nämnt en svårflörtad publik och detta i kombination med ljudhaveri gjorde det lite svårare än vanligt att verkligen nå kokpunkten i lokalen. Sherlock Brothers gav dock sitt allt och det var en fenomenal scenshow där energin var på topp.
.
Setlist:
Down
Rollin
Crave
This Motel
Close to in – Between
Sleeping silence
Stay
Edgar Allan
Tack för en grym spelning grabbar!
.
Bäst: Det fanns ju så mycket vackert där i Andrés välmejslade ansikte att vila blicken på.
Sämst: Publiken, jag är besviken på er. Lite mer jobb nästa gång, tack.
Betyg: 8/10
.
Skribent: Annika Arve
