Napalm Records
Släpps 1 mars
Den holländska kvartetten Sisters of Suffocation släpper sin andra fullängdare, Humans Are Broken. Det nya materialet bjuder på fyrtionio minuter brutalt, kaotiskt riffande i en kontrollerat stöpt form. Enligt egen utsaga är temat hat, makt och avundsjuka, något som är svårt att ta miste på i så väl ljudbild som lyrik.
Det inledande titelspåret Humans Are Broken öppnar starkt med matiga trummor och ett jävlar anamma som hissar seglet för resten av skivan. Den punkiga framtoningen bryts av snortighta konstpauser. Dessa stilrena inslag ger finess till det, vid första åhörandet, urskillningslösa manglandet. Det lyriska temat återspeglas i musiken; en bottenlös ilska mot den sexism och diskriminering band med kvinnliga medlemmar ofta möter. Låten Little Shits ger en rejäl känga åt näthatande, avundsjuka män som gömmer sig bakom skärmar. Els Prins (sång) förmåga att byta sångstil mitt i en vers ackompanjeras av träffsäkra gitarrslingor av Simone van Straten och Emelie Herwegh. Variationen av matiga spår med långsammare upptrappningar som Wolves ger skivan en nyanserad eftersmak och andas allt annat än bakgrundsmusik.
Bandet lyckas med konststycket att kombinera modern melodisk death metal med Carcass-inspirerade riff utan att efterlämna en efterapande produkt. Sisters of Suffocation har hittat sin nisch som varken är nyskapande eller uttömd. En ambivalent kombination som dyrkas av redan frälsta lyssnare men som inte kan sägas trampa ny mark.
Betyg: 7/10
Spår
1. HumansAreBroken
2. Wolves
3. War in My Head
4. The Machine
5. What We Create
6. Liar
7. Little Shits
8. The Next Big Thing
9. Blood on Blood
10. The Objective
11. Burn
12. Every Little Fibre
13. For I Have Sinned
Medlemmar
Simone van Straten – gitarr
Emmelie Herwegh – gitarr
Els Prins – sång
Puck Wildschut – bas
Kevin van den Heiligenberg – trummor
