I Voidhanger
Släpps den 2 maj
Beskrivet som bandets magnum opus inom progressiv kosmisk ambient black metall är III en minst ut sagt komplicerad skapelse. Arbetet med detta grandiosa 87 minuter långa epos startade redan år 2008. På grund av produktions- och mixningsproblem har den fått legat på hyllan och samla damm. För att få ur sig sin kreativa energi bestämde sig istället upphovsmannen Ayloss, enkom skapare och utövare av Spectral Lores musik, för att producera albumet Sentinel. Må hända var detta ett kliv åt sidan från den tänkta banan. Emellertid kom detta projekt att genererar tillräckligt med kunskap inom produktionsområdet för att bandgurun skulle kunna färdigställa III.
Spectral Lore är ett enmansprojekt i samma artistiska ådra som Blut aus Nord. Från det inre till det yttre, från det enskilda till kosmisk oändlighet. Det är mellan dessa extremer musiken vandrar både lyriskt och konceptuellt. Uppdelat på två skivor som vardera berör olika delar av den själsliga färgskalan är det nästan enkom 10 minuters prosaverk som erbjuds. Att detta maskineri har krävt enorma mängder engagemang, tid och uppoffringar är inget som går att ifrågasätta. Detsamma måste sägas om det koncept som greken målat upp. Detta är musik som talar. Detta är black metall med ett annorlunda budskap. Det gäller bara att ta sig förbi de första minuterna av självplågeri i begynnande Omphalos. Därefter flyter musiken på i ett kakofoniskt ljudlandskap vars spridda sorl ger mig temporär asperger.
Sånginsatserna är till och från, ibland känns skriken allt för krystade för att skapa samhörighet. Något som blir smärtsamt tydligt i The Veiled Garden. Detta kontras däremot av The Cold March Towards Eternal Brightness som med sin mer simplistiska black metallprägel blir aningens mer lättsmällt. Mitt i denna storm bryter plötsligt den klassiskt medeltidsljudande instrumentalen Drifting Through Moss And Ancient Stone igenom skalet. Som balsam på själen och med en välbehövlig paus från denna kosmiska misshandel smeker den hörselgångarna. Skiva nummer två tar avstamp i The Spiral Fountain, en inledning som klår Omphalos med hästlängder. Efterföljande A Rider Through The Lands Of An Infinite Dreamscape bjuder upp till melodiös melankoli utan att för den delen tappa de smattrande baskaggarna.
Jag skräder inte orden när jag säger att denna skiva är hatkärlek på världsalltets krön. Jag pendlar mellan att slänga ut skivspelaren genom fönstret och att sitta förtrollad som ett litet barn på julafton. Vissa partier uppvisar genialisk tonsättningsförmåga, andra låter som brutalt misslyckade experiment. På grund av skivans längd är det inte heller så lätt att låta den snurra hur många varv som helst. Stundom måste jag faktiskt stänga av för att inte utveckla huvudvärk. Tack vare sin komplexitet blir III långt ifrån simpel. Emellertid hade du nog inte läst såhär långt om du endast gillar simpel black metall. Vill du ifrågasätta din existens? Ja, då är detta något för dig. Vill du ha enkelt mörkt mangel? Gå vidare du arma själ och vänd dig inte om.
Bäst: engagemanget bakom detta epos är beundransvärt
Sämst: den stundom krystade sången
Betyg: 7/10
Spår
Skiva 1 – Singularity
1. Omphalos
2. The Veiled Garden
3. The Cold March Towards Eternal Brightness
4. Drifting Through Moss And Ancient Stone
Skiva 2 – Eternity
5. The Spiral Fountain
6. A Rider Through The Lands Of An Infinite Dreamscape
7. Cosmic Significance
Bandmedlemmar
Ayloss – Sång, alla instrument
Text: Cecilia Wemgård
