Arch Enemy – Getaway Rock Festival

0

Datum: 7 augusti 2014

img_3448_post-mortem-se2014När sångerskan Angela Gossow hoppade av Arch Enemy tidigare i år fylldes jag av skräck. Vem skulle kunna ta över facklan och hålla elden som är Arch Enemy vid liv? Jobbet föll på The Agonist-sångerskan Alissa White-Gluz. Flera månader har gått sedan dess, ett nytt album har släppts och jag står  i publiken framför Red Stage på Getaway Rock Festival med iver och nyfikenhet. Kommer Alissa kunna leverera en upplevelse i samma kaliber som den tidigare sångerskan? Svaret får jag snart presenterat för mig när kvintetten marscherar in på scen.

Med explosionsartad energi kastar sig bandet in i första låten Yesterday Is Dead And Gone. Medlemmarna ger allt. Musiken låter tajt och det är mycket rörelse på scen. Speciellt Alissa som springer omkring som om hon vore Mick Jagger. Det är inte bara hennes energi som bevisar att hon är rätt person för bandet. Hennes röst passar väl in i soundet då den överlag är mycket lik Angelas, om än något djupare och mer gutteral. Fortsättningsvis bjuds publiken på singeln War Eternal från nya plattan med samma namn. Nu märks det att Alissa lyser upp och hon bjuder på en topprestation när hon får sjunga en av sina egna låtar. Detta är ett återkommande fenomen under hela konserten, så fort det spelas saker från den nya plattan höjs kvalitén ett snäpp.

Allt är dock inte frid och fröjd. Det största irritationsmomentet är den på tok för starka basen. Det är inte helt ovanligt att allt ljud drunknar i det lågfrekventa mullrandet. Speciellt Bloodstained Cross träffas hårt av problemet. Man missar delar av gitarrsolona när basen smäller till. Det är inte förrän Dead Eyes See No Future, 40 minuter in i giget, som ljudteknikern vaknar till. Efter det blir ljudbilden markant bättre, men skadan är redan skedd.

Ljudbilden till trots imponerar Arch Enemy. Alissa bevisar att hon är värdig att axla rollen som sångerska. Framförandet är tajt och energin är på topp både hos publiken och på scenen. Ljudbilden är inte den bästa, men den drar inte ner helhetsintrycket allt för mycket.

Bäst: We Will Rise
Sämst: Ljudbilden
Betyg: 8/10

Setlist:
1. Yesterday Is Dead And Gone
2. War Eternal
3. Ravenous
4. My Apocalypse
5. You Will Know My Name
6. Bloodstained Cross
7. As The Pages Burn
8. Dead Eyes See No Future
9. No Gods, No Masters
10. We Will Rise
11. Nemesis
12. Fields of Desolation (Outro)

Text: Markus Lassus Bjälnes
Foto: Jenikka Ojala, Katrin Unge
Fler bilder hittar ni här.

About Author