Badge – If It Hurts It Must Be Good

0

Pride & Joy Music
Släpps den 28 juli

Badge är den perfekta psyko-blues trion från helvetet. Explosiva, smutsiga, elaka och råa ända in i benen. Så beskrivs bandet som föddes ur sångaren Matti Norlins kärlek för pre-war blues. Om man vill jämföra bandet med någonting skulle det kunna vara en blandning mellan ett uppdaterat Led Zeppelin, The White Stripes och The Black Crowes i samma mix.

Det är oundvikligt att inte tänka på ett narkotikaklassat Led Zeppelin alternativt en koffeinöverdos av Aerosmith, under plattans gång. Första spåret Reap What You Snow känns som en anonym pausunderhållning eller möjligtvis ett irrelevant förbands verk. Fortsättningsvis tar The Game över där hela den instrumentala styrkan verkar ha hamnat på samma hala is som Bambi med både ojämt flyt och förvirrande toner för öronen. Det ojämna lyckas flera gånger smyga sig in i låtarna, precis som Mattis hyfsat enformiga röst som kunde ha gjort sig bättre om den hängt med i alla svängar. Under We Will See The Light är Led Zeppelin influenserna allt för tydliga. Med ett vilda westerntema, en långsam vers och råa gitarrer fungerar låten för de som desperat vill uppleva 70-talet igen. Dock på ett sämre vis. Det vägs dels upp utav Trapdoors refräng, som är så sångvänlig att till och med den mest tondöva kan dra hem tio poäng på sin lokala karaoke-bar.

Större delen av plattan verkar vilja efterapa låtar som Led Zeppelins When The Levee Breaks (1971). Om man är ute efter western-riffs och en råare blues, stundtals med country-vibbar kan man med gott samvete falla handlöst. Men söker man originalitet och en skiva som tar bluesen in i 2010-talet så är Badge det sista du ska vända dig till.

Betyg: 4/10

Spår:
1. Reap What You Snow
2. The Game
3. Trapdoor
4. In The Eye Of The Storm
5. We Will See The Light
6. Traitor
7. Step Aside
8. Mapped Out Trail
9. Yet To Come

Medlemmar:
Matti Norlin – Sång, gitarr
Fredrik Haake – Trummor
Lennart Zethzon – Bas

About Author