Datum: 2018-11-10
Gammal i gården. Bärare av det grå håret. Gamla rävar. Åldrat som ett fint vin. De idiomatiska uttrycken för att beskriva en veteran är många. När Dark Funeral firar 25 år som verksamt band är det en svartskrudad feststämning i Krakens lokaler. Det är dessutom en härlig blandning av fans i publiken. Från den svenssonrockande familjefadern till det unga kvinnliga hardcorefanet längst fram som skanderar varenda textrad utantill. Och visst är det i denna allsköns blandning som bandet går hem. Som ett black metals Iron Maiden suddar de ut generationsgränserna och tillför nytt ungt blod till genren.
Bandet själva tågar teatraliskt in under det isblå skenet från strålkastarna. Dock är kylan kortvarig och ersätts med öppna spjäll som får pyroteknikens lågor att slicka och sveda lokalens tak. Här tas inga fångar och även om medlemmarna inte gör karatesparkar av Taakes kaliber så är det bra krut i framförandet. Speciellt när majoriteten av medlemmarnas ålder rör sig närmare 50, snarare än 40, samtidigt som de bär fullskrudade läderrustningar. Det är dessutom en välavvägd blandning av låtar från hela karriären som framförs, även om det självfallet är mer fokus på debuten The Secrets of the Black Arts (1996) än på tidigare års konserter. Färska Temple of Ahriman möter dessutom nästan mer gehör en gamla klassiska The Secrets of the Black Arts. Mycket kan ligga i den yngre sångaren Heljarmadr som sätter sin egen prägel på materialet. Stundom väsande, stundom morrande är han en skicklig publikdomptör som flyttar fram bandets bäst före-datum med åtminstone tio år till. I övrigt är en Dark Funeral-show alltid en Dark Funeral-show. Du vet vad du får och du vet att du får det serverat på en hög kvalitativ nivå. Inga överraskningar med andra ord, men ack så kyligt välsvarvat.
Betyg: 8/10
Text: Cecilia Wemgård
Foto: Sandra Thulin
