Diablo Swing Orchestra – Pacifisticuffs

0

Candlelight/Sensory
Släpps den 8 december

Vad är det som strömmar ur högtalarna? Ja, det känns som en befogad fråga. Denna svenska oktett har sedan 2006 fått ur sig tre album. Grunden på dessa är metalriff, blåsinstrument och operasång. På fjärde albumet Pacifisticuffs har vissa förändringar införts. Riffen är inte längre grunden, även om de fortfarande finns där, och blåset är nu än mer framträdande. Den diaboliska orkestern verkar inte ha rönt så stora inhemska framgångar, fanbasen utomlands upplevs desto större. Så till den grad att de utlyste en tävling bland fansen när det gällde att designa albumomslaget.

Byte av vokalist brukar vara ett känsligt ämne bland bandsupportrar, men så har nu skett. Ny på posten är Kristin Evegård, som även rattar de svarta och vita tangenterna. Operasången är därmed bortplockad, vilket känns som en naturlig utveckling för bandet. Öppningsspåret Knucklehugs (Arm Yourself With Love) innehåller dels metalmangel, men även inslag av bluegrass och sång av Daniel Håkansson som låter någorlunda lik Elvis Presley, för att sedan avslutas med en Benny Hill-liknande trudelutt. När The Age of Vulture Culture drar igång bjuds det på blås som hämtat ur Staffan Lings frågesportprogram Femettans signaturmelodi från 80-talet. Det låter okej så här långt, men en av plattans höjdpunkter är Superhero Jagganath. I den serveras det dels en brygga lik Ravels Boléro, och ett growlande parti som skulle kunna vara signerat av Grodan Boll. Låtens refräng framförs i pompös allsång som skulle platsa på Last Night of the Proms i Royal Albert Hall. Nyförvärvet i sångerskan Kristin tillför massor, i flera av spåren låter hon oerhört lik Tori Amos. Många av låtarna är även kompositionsmässigt likt Amos experimentella sidor, så som i Lady Clandestine Chainbreaker och Interruption. Lite Boney M-disco får även plats på skivan i Jigsaw Hustles basgångar som kastar lyssnaren tillbaka till 70-talet.

Det är ett redigt eklektiskt hopkok som multiinstrumentalistkollektivet bjuder på. Om man tar ingredienser som berättelsen om Alice I Underlandet, och blandar med Leningrad Cowboys och en bossanova-variant av Rocket From The Crypt, så blir Pacifisticuffs bakverksresultatet. Ibland känns det som att de pusslat ihop skivan medvetet invecklat med så många element som möjligt bara för sakens skull. Less is more är inte bandets paradgren – det är dock positivt.

Betyg: 7/10

Spår:
1. Knucklehugs (Arm Yourself With Love)
2. The Age Of Vulture Culture
3. Superhero Jagganath
4. Vision Of The Purblind
5. Lady Clandestine Chainbreaker
6. Jigsaw Hustle
7. Pulse Of The Incipient
8. Ode To The Innocent
9. Interruption
10. Cul-De-Sac Semantics
11. Karma Bonfire
12. Climbing The Eyewall
13. Porch Of Perception

Medlemmar:
Daniel Håkansson – gitarr, sång
Pontus Mantefors – gitarr, effekter, sång
Kristin Evegård – sång, piano
Anders Johansson – bas
Johannes Bergion – cello, sång
Martin Isaksson – trumpet, sång
Daniel Hedin – trombon
Johan Norbäck – trummor

About Author

Gillar hårdrock och de flesta av dess undergenrer