Pär Hulkoff, bäst känd som sångare i metalbandet Raubtier, är nu tillbaka med nytt material under artistnamnet Hulkoff och med skivan Kven som förstlingsverk. Mannen som tog skriet från vildmarken och varslade om krig är tillbaka för att söka sina rötter. Med luckor i historien och omtvistat faktum vill han genom musiken hylla sina förfäder och sprida medvetenhet kring en förträngd del av historien.
Texterna på Kven är lika de du skriver i Raubtier, kamp och krig. Hur kommer det sig att du alltid håller dig till det temat i dina texter?
– Man väljer att vandra på kända marker och vet vilket koncept man är mest bekväm med. För mig är detta uttrycksättetdet jag trivs bäst med, eftersom kriget och striden kan understryka det mesta. Både striden och att strida är någonting väldigt mänskligt. Dessutom ger det mycket krut och pondus till vad man förmedlar. Man får inte glömma att vår existens är formad av kamp, krig och död. Striden är vad som har färgat historien genom alla tider och det som är konstant återkommande.
Söker du dig specifikt till krigshistoria för att få en förståelse för hur världen är formad?
– Absolut, det är grunden för ett stort intresse. Må hända ett makabert sådant, men det går inte att sticka under stol med att det är fascinerande. Jag är väldigt intresserad av krigarfolk och krigarstammar överhuvudtaget. Det är sådant som lockar mig till historieböckerna. Oavsett hur saker tagit sig form är krig alltid den gemensamma bakomliggande faktorn till att saker ser ut som de gör.
Din soloskiva innehåller spåret Kvenland Will Rise Again. Vad ligger bakom den titeln?
– Det är en moralboost, för att väcka de sovande kvänandarna. Jag vill att folket här i närområdet ska förstå att det finns mycket stolthet häruppe. Vi har ett arv. Jag vet att det finns många som känner likadant och jag är tämligen sekulär i det storstadskomplexa livet. Här uppe i norr har vi en helt annan verklighet än den som kretsar kring livet i betongen. Blir vi fler kväner kan vi så småningom organisera oss mot en urbaniserad politik.
Definierar du dig som kvän?
– Ja, det gör jag. Trots att det är komplicerat att säga att man är 100 % kvän. Eftersom jag har läst på så mycket om mina förfäder, känner jag en stark koppling till dem. Marken jag trampar är samma mark som de har trampat en gång i tiden. Ur det perspektivet är jag en kvän.
Ser du ditt alster som ett bidrag till att historien om ditt ursprung ska kännas mer komplett?
– Naturligtvis, det är vad som har drivit mig till sökandet i min egen historia. Jag når alltid den slutsatsen att det har bedrivits en långvarig och aggressiv kolonial politik gentemot norra Sverige. Makthavare såg till att plocka bort folkets historia. På det sättet skapade man en möjlighet att ta över och bygga en ny. När du läser om Norrland i de svenska skolböckerna nämns ingenting om kvänernas historia. Det är en mörkläggning av det svenska folkets härkomst och nationens födelse. Man kan inte bara förtränga en sådan sak och påstå att det är en parentes i historien!
Känner du en rotlöshet på grund av det?
– Man behöver ta del av sitt arv. Det är viktigt att man hittar det som ger fäste under fötterna. Man behöver en kompass. Om man inte vet vart man kommer ifrån och saknar kompass, är det svårt att ta ut sin riktning här i livet. Det är lika viktigt för mig som för min granne!
Det är många som ser lyftandet av kvänhistorien som en direkt motreaktion till att samerna fick status som minoritetsfolk. Tar du avstånd från det?
– Vad de pysslar med en bit upp härifrån är av rent politiska intressen. Där handlar det om rätten till jakt och fiske. Självklart har det passerat i revy, men är inte en konfliktskapande idé från början. Jag är inte involverad i den konflikten alls och det är inte drivkraften till skapandet av den här skivan. Hade jag gjort den här plattan om Gotland istället hade det inte alls väckt samma reaktioner. Det är väldigt trist, när jag egentligen bara vill hitta mina rötter genom att gräva djupare i historien.
Har du varit noggrann med att understryka att du inte är historiker?
– Nej det har jag inte, jag har gjort en platta och ingen historiebok. Tanken är att inspirera andra att göra någonting ännu bättre och skapa en medvetenhet.
Förstår du att folk eventuellt ser dig som en historiker och att det gör vissa förbannade? Du är trots allt en artist med idolstatus som skildrar en era.
– Jo men visst, jag förstår dock inte varför de blir förbannade. Det är så jag skriver alla mina sånger. Jag har berättat historier som är mer eller mindre förankrade i verkligheten. Eller snarare har den korrekta beskrivningen utav vad jag skildrar. Samtidigt är det här en platta jag har arbetat med under en längre tid. Man hittar hela tiden nya forskningsrön och kommer utifrån det fram till att man dragit lite väl felaktiga slutsatser. Ur sångens perspektiv har det mycket mindre betydelse. Det är där poesins och lyrikens kraft träder in. Den har i det här fallet mycket större betydelse än den historiska korrektheten. Alltså är det inte historiskt i den faktiska bemärkelsen.
Många är oense om hur kvänhistorien egentligen ser ut.
– Jag utgår ifrån vad som är sanningar och faktum för mig. Alltså drar jag mina egna slutsatser. Jag kan inte säga att det är vedertagen fakta eftersom jag saknar akademisk utbildning. Detta grundar sig ur mitt eget perspektiv och det är mycket viktigt att poängtera. Mycket för att undvika ytterligare debatter om hur fel jag har. Även om jag måste medge att jag är något jävig i den frågan!
Du är alltså öppen för att ha fel?
– Naturligtvis. Skratt. Man brukar säga att det som utmärker psykopaten är att han aldrig kan medge att han har fel. Det finns fortfarande många frågetecken kvar att räta ut. Av någon anledning finns det dock ett starkt motstånd från den akademiska världen att rota i den här kvänhistorien. Varför kan man inte annat än spekulera i. Det kanske skulle bli ett för mödosamt arbete att skriva om alla skolböcker i historia?
Genom Raubtiers texter får man intrycket av att du är kraftigt emot urbanisering och hyser ett stort avsky mot industrialisering. Eftersom det både utarmar natur och korrumperar människan.
– Jo, det var en mycket bra sammanfattning.
Hur är det går det ihop med att Raubtier bidrar till just det genom skivförsäljning och t-shirts? Har du skapat en industri mot en industri?
– Ja, jag vet inte vad jag ska säga. I och med att jag är lite äldre blir det ett tillfälligt mått av dubbelmoral. Man måste göra vad man kan för att hålla näsan ovanför vattenytan. I dagens läge är det väldigt svårt att leva fullständigt off-grid och man kan alltid hårddra saker hur mycket som helst. Jag är sannare mot mig själv när jag gör musik och bygger upp en liten industri kring det, än att göra någonting helt annat.
Så du har någon slags kompromiss med dig själv på den fronten?
– Det är enkelt att vara kompromisslös i sina sångtexter medan det är svårt att vara kompromisslös i det faktiska livet. Det går en skiljelinje mellan de två. I de forum jag tillämpar genom både genom Raubtier och min solomusik är det aggressivare och brutalare former av leverans. Här passar lyriken bättre om den är kompromisslös än om den är ursäktande. Att följa devisen om att leva som man lär är svårt. Det finns många som skriver sångtexter om att göra både det ena och det andra medan man i själva verket inte är någonting annat än en musikant. Jag försöker att se till att befinna mig någonstans mitt emellan de båda världarna.
Visste du att Z-TV hade lagts ned när du skrev låtraden; ”världsherraväldet rensar ut ett korrumperat P3, blodshämnd emot MTV och Z-TV”?
– Ja, men det blir en viss fördröjning mellan låtskrivande och platta. Skratt. Det finns ett stort mått av svart humor i mina texter. Jag tror att de allra flesta förstår att det inte är på så blodigt allvar och att man måste kunna dra på smilbanden ibland.
Då är inte en skrattsalva åt låten Dieseldöden från Raubtiers debutalbum (Det Finns Bara Krig, 2009) något hån?
– Tvärtom är det nog bara nyttigt. Om man inte skrattar åt texten; ”may the skulls of our foes become horns for our mead” ur Faravid, tycker jag att man är bra torr.
Till skillnad från Raubtier omnämner Hulkoff asagudarna en hel del. Vad har Oden för roll i Kven?
– Oden är krigarguden och den här krigarandan är någonting som jag har haft med mig genom alla år. Överhuvudtaget på sättet som jag har presenterat Raubtiers material. Han har haft en stor plats i den här skapandeprocessen överhuvudtaget. Ur krigares perspektiv så blir han väldigt intressant plus att allt omkring hans härkomst har inflytande över området häruppe
Är du troende?
– Jag brukar säga att det bara finns en sann gud och att Oden är hans namn. Skämt åtsido, jag är alldeles för mycket av en pragmatiker och realist för att sätta tilltro åt övernaturliga väsen. Med det sagt är det svårt att inte känna någon annan kraft, när man vandrar genom urgammal mark. Jag känner en stark talan ifrån andarna när jag står nere vid forsen och hör dånet.
Text: Edith Tembe
