Napalm Death – Apex Predator – Easy Meat

0

Napalm-Death-Apex-Predator-Easy-MeatCentury Media
Släpps den 26 januari

För tre år sedan släppte de brittiska grindcorelegendarerna Naplam Death sin fjortonde skiva Utilitarian (2012). Ett album vars pisksnärtsartade brutalitet gav upphov till klassiker såsom The Wolf I Feed och Errors In The Signals. Med denna prestation färskt i minnet är förväntningarna knappast låga inför bandets femtonde album. Med Apex Predator – Easy Meat bevisar kvartetten att trots deras 34 år i branschen är de fortfarande högst upp i näringskedjan.

Plattan inleds med titelspåret Apex Predator – Easy Meat. Låten består av allt från en predikterande djävulspräst till dånande trummor. När sedan Smash A Single Digit brakar igång är det som att få ett slag i ansiktet. Gitarrerna och basen går konstant med ett dödsföraktande tempo samtidigt som Danny Herrera (trummor) bankar oavbrutet. Den instrumentala delen ackompanjeras av sångaren Mark ”Barney” Greenways vildsinta vrålande. Det låter som om han skiter taggtråd. Vad han skriker om är däremot svårare att avgöra (en kvalificerad gissning skulle vara staten och etablissemanget, det är trots allt Napalm Death vi talar om). Den intensiva lyssnarupplevelsen tar inte något avbrott. Det är hundra procent som gäller genom alla fjorton spår.

Vad som verkligen imponerar är att Napalm Death har vågat experimentera. Istället för att falla tillbaka på gammalt hederligt mangel har de sträckt ut armarna och omfamnat idéer från andra genrer än just grindcore. Extremt korta låtar och skrämmande högt tempo är fortfarande bandets grundpelare, men det är i riffen som skivan verkligen vågar sig ut på okänd mark. Istället för att gitarren endast existerar för att skapa ett lågfrekvent mullrande har den nu fått en tydligare plats i mixen. Varje ton är urskiljbar, vilket har varit näst intill omöjligt på tidigare album. Det känns som att strängbändaren Mitch Harris har glidit bort lite från den råa grindcoren och närmat sig death metal-lägret istället. Riffen låter mycket tajtare och bygger på en struktur som kan liknas lite vid Bloodbaths och Vaders musik. Det är ett mycket uppskattat inslag som håller musiken färsk.

Sammanfattningsvis kan man säga att Apex Predator – Easy Meat är allt vad man kan önska sig från Napalm Death, plus lite till. Gammalt klassiskt manglande kombineras med nya idéer för att skapa ett modernt och aktuellt verk. Bandet har i och med denna skiva satt standarden för resten av 2015.

Bäst: How The Years Condemn
Sämst: Beyond The Pale
Betyg: 8/10

Spår:
1. Apex Predator – Easy Meat
2. Smash a Single Digit
3. Metaphorically Screw You
4. How The Years Condemn
5. Stubborn Stains
6.Timeless Flogging
7. Dear Slum Landlord…
8. Cesspits
9. Bloodless Coup
10. Beyond The Pale
11. Stunt Your Growth
12. Hierarchies
13. One-Eyed
14. Adversarial / Copulating Snakes

Medlemmar:
Mark ”Barney” Greenway – Sång
Shane Embury – Bas
Mitch Harris – Gitarr, Bakgrundssång
Danny Herrera – Trummor

Text: Markus Lassus Bjälnes

About Author

20-årig student baserad i Östersund/Stockholm med fokus på recensioner och nyhetsrapportering. Vinner troligtvis över de flesta hårdrockare på vasaloppet.