Vintersorg – Med natur och mark som inspiration

0

I tre års tid har tystnaden ekat. Det kan kännas som en lång väntan, men nästan två decennier är ännu längre. I mer än tjugo år har bandets frontman Andreas Hedlund varit aktiv och rört om i grytan. Vintersorg, som framförallt fått sitt namn för sin prestation inom black metal, har genom åren inte varit blyga för att upptäcka nya stigar. Sedan starten 1994 har alla gränser testats och riskfyllda åar korsats. Bandet gick från Till Fjälls (1998) med starka influenser av folkmusik, för att sedan göra en u-sväng i riktning mot progressiv black metal och helt skippa sina tidigare influenser till förmån för astronomi, vetenskap och filosofi. Rötterna till bandets framgång rycktes upp och den efterlängtade uppföljaren Till Fjälls del II kom till liv. Men vägen dit, har med oväntade händelser, inte varit lika enkel som man trott.

Efter 20 år har du äntligen gjort en uppföljare till albumet Till Fjälls. På vilket sätt är Till Fjäll och Till Fjälls del II sammankopplade?

– Dels är skivorna sammankopplade titelmässigt och genremässigt, men det finns fler faktorer som gör att plattorna hör ihop, säger sångaren Andreas Hedlund. Jag började skriva låtar helt förutsättningslöst med en tanke om att jag ville ha en stark folkmusik-prägel. Efter ett tag märkte jag att låtarna verkligen drog åt samma stil som vi hade på skivan Till Fjälls och började då fundera på hur jag skulle gå vidare.

Så från början var det inte planerat att skriva en uppföljare?

– Jag spelade in några demos för de andra i bandet och de kände på samma sätt som jag gjorde. Så vi bestämde helt enkelt att vi satsar på det konceptet och gör en uppföljare. Det var alltså en oavsiktlig start men passionen och inspirationen ledde mig hit, vilket gör att plattorna också hör ihop. Det låg bortom min medvetna kontroll från början. Men del II är mer av en fortsättning på förgående skiva snarare än en tvillingskiva. Jag försöker att inte tänka så mycket när jag skriver musik. Jag kan ha en tanke om en inriktning men sedan är det att känna sig fram i en obruten terräng, lite som att leta sig fram i ett mörker med pannlampa. Jag hittar lite saker här och där som känns intressanta.

Vad är det för känsla du vill förmedla till lyssnaren med Till Fjälls del II?

– Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det eftersom mycket har handlat om att få ned mina känslor i toner och ord. Men nu när albumet är klart så känner jag att vi vill förmedla en känsla av vad Vintersorg varit och vad Vintersorg är idag. Dessa saker är inte motpoler, utan det är mer ett flöde som kokas ned till ett album och blir ett tidsdokument. När vi märkte att låtarna drog åt första plattan ville vi spinna vidare på känslan jag hade när jag skrev denna.

För tre år sedan släpptes skivan Naturbål, sedan dess har det varit helt tyst fram tills nu. Vad har hänt under dessa år?

– Jo, jag hade börjat skriva låtar men sedan var jag med om en allvarlig olycka där jag spräckte skallen, fick två hjärnblödningar, blev i princip döv på ena örat och blev förlamad i ansiktet. Så det har varit en lång och tuff rehabilitering efteråt. Det tog ganska lång tid innan jag kunde börja skapa musik igen. Utan olyckan hade det så klart gått snabbare men det hade kanske blivit ett annat album. Jag har faktiskt olyckan att tacka för fler saker. Även om jag alltid varit en tänkande och resonerande person så har jag blivit bättre på att ta vara på alla ögonblick, det har gett mig fler perspektiv på livet.

När du ser tillbaka på de 19 år som gått sedan Till Fjälls, vad ser du då? Både hos dig själv som person men även musikaliskt.

– Det har hänt så mycket sedan dess, både hos mig som person och omvärlden. Samtidigt är jag mig rätt lik när det kommer till min relation till musiken. Jag har alltid haft och sett det som en passion snarare än en form av arbete och hobby. Jag har alltid brunnit för det jag gjort och låtit den passionen styra mig och den musik jag skapar. Jag har inte tänkt utifrån kommersiella aspekter eller dylikt. Det har gjort att Vintersorg-plattorna har låtit olika. Vi hade en progressiv period där vi tog ganska djärva språng bort ifrån ursprungsmusiken, som vi nu återvänt till. Som person har jag såklart blivit 19 år äldre, mer erfaren, mer analytisk och mer ansvarstagande. Men det hör de yngre åren till att vara naiv och bara köra på.

Ifrån vilka miljöer plockar du inspiration?

– Inspiration till texter får jag från min omgivning och livet som jag lever. Jag gillar att betrakta saker och ting och fundera på det. Sedan är jag väldigt nyfiken och läser mycket. Jag gör mycket efterforskningar på det som jag tycker är spännande och intressant. Jag och min familj vistas mycket i skog och mark där vi fiskar eller bara vandrar, så det ger mig många uppslag. Det är väldigt annorlunda i jämförelse med mitt dagliga arbete som handlar om digitalisering och digitala verktyg i olika former i skolmiljö.

Detta blir studioalbum nummer tio, hur firar ni detta?

– Jag har inte ens tänkt på att detta är vårt tionde album så det blir inget firande på något vis. Jag har faktiskt blivit lite blasé på allt sådant där kring ett nytt skivsläpp. Det är mer att jag glömmer bort när releasedatumet faktisk är men märker att det är på gång när skivbolaget Napalm Records börjar höra av sig mer frekvent och sätter upp intervjuer. Jag tror inte att vi har inte haft ett releaseparty sedan Ödemarkens son (1999).

About Author