In Flames – “Sounds Of A Playground Fading”
Det har diskuterats och spekulerats under en längre tid; hur kommer första In Flames-skivan utan grundaren och gitarristen Jesper Strömblad att låta? Nu är facit här och det heter ”Sounds Of A Playground Fading” och är bandets tionde album, det första utan några originalmedlemmar (sångaren Anders Fridén och gitarristen Björn Gelotte har varit med sedan 1995) och lämnar en halvbitter eftersmak. Det märks tydligt med detta släpp att Jesper var den medlem som fick bandet att stå med åtminstone ena foten i den gamla mangelskolan, men trots detta är bandets förändring inte så stor som bandet försökt ge sken av i intervjuer.
Visst finns det spår av det In Flames vi känner igen någonstans under den plastiga och stundtals poppiga produktionen. ”The Puzzle” luktar ”Soundtrack To Your Escape” och ”Enter Tragedy” skulle ha kunnat platsa på ”Reroute To Remain”. Enstaka låtar, såsom ”Fear Is The Weakness” har också kvar de där starka refrängerna, som bandet skämt bort oss med ända sedan debuten. Annars är just refrängerna ett av skivans största problem, eller rättare sagt avsaknade av raka, enkla refränger som man gärna nynnar/sjunger med i. Ett annat problem är de många keyboard-samplingar som ofta känns tunna, och påverkar den färdiga produkten negativt och får låtar som singeln ”Deliver Us” och ”Where Dead Ships Dwell” att kännas ojämna. Ojämn kanske är rätt ord att beskriva hela plattan med.
Experimentlustan märks av mer än någonsin i In Flames-sammanhang på ”Sounds Of A Playground Fading”. Keyboard-experimentet ”The Attic” går hem, tillskillnad från kusliga ”Jester’s Door”, som i sig är en kul idé, men som inte riktigt tycks fylla någon funktion. Även skivans avslutning är något ojämn. Stråkarna i ”A New Dawn” ger låten en dramatisk, snygg uppbyggnad, men avslutande ”Liberation” lever farligt nära gränserna till Popland.
Kort sagt så kan man säga att ”Sounds Of A Playground Fading” är gjort av ett band som tappat en stor del av sin själ och fortfarande letar efter en nya identitet. Antingen kommer vi se tillbaka på denna skiva som en mellanskiva, eller så kommer vi se på den som början på en neråtgående spiral, och indirekt början till slutet.
Betyg: 6 / 10
Bästa spår: ”The Puzzle”
Jimmy Rimsby
