Det är Växjöbandet, Thrill Warriors, som på sin facebooksida beskriver sig som; ”…the adrenaline when you’re mad, they are the action you never had”, som fått äran att inleda Göteborg Rockfest.
Det är torsdagen den 16 november, atmosfären är stenhård och fjäderlätt på samma gång. Klockan närmar sig sakta 19:oo. tiden som är den då Thrill Warriors äntligen ska äntra scen.
Minst ett 30-tal personer rycks med till det råa rocksoundet som bjuds på. Musikaliskt är de samspelta och scenprestationen är utan vidare godkänd. Frontkvinnan Katrina Kaos leverar med sin mäktiga sång en käftsmäll av njutning.
Stockholmsbandet The Vice är nästa band som skall visa göteborgarna vad de går för. Med hopp om att dra med sig publiken i förnöjelse river de av sin första låt. Tyvärr lyckas de lite sämre än sina föregångare. Frontman Dani V äntrar scen, scennärvaro, men allt för lite utstrålning. Dock levereras musiken som musik skall levereras; smutsig och med en stor dos attityd. Får stundtals känslan av att bandet lever lite för mycket på image, en faktor till att de inte riktigt når ut. Så, Charlie Tiger, gör skäl för ditt namn och ge mig lite mer klös. Rick, göm dig inte bakom bandana och solbrillor, låt dem endast bli en förlängning av din gitarr.
Ni ger mig mycket, men jag vill ha mer.
Göteborgspojkarna i Payback Sixxty visar att ålder inte är ett hinder när det gäller att rocka. Unga, men så jävla sköna.
Shotgun Sally står näst på tur. Det blir lite struligt då bandet slår sig lite nonchalant ner i baren och beställer bärs (1 minut innan det är meningen att de ska stå på scen) samt att en strömkabel till en förstärkare är på vift. När det väl är löst och bandet är på scen bjuds vi på ytterligare kaos, bandet är inte samstämt och prestationen snuddar stundtals på pinsamhet. Vi hoppas på en lite bättre nästa gång och vill poängtera att trots en ny bandmedlem som endast spelat med bandet två månader gör Shotgun Sally ett tappert försök under de förutsättningarna de har. Energin ut till publiken visar att detta band kommer vi få se mer utav, viljan finns där och vi hoppas på utveckling.
Noise of Error tar vid. Det är oförtjänt lite folk som ser på, men de som ändå vågat sig fram rockar lite extra hårt. Bandet är svintajt och öser på bra, scenshowen är något enformig men bandet jämnar ut det med att musikmässigt, leverera.
Folket finns där och har en grym kväll, när nästa band Agressiv Chill från Strömstad kliver på. Vi får höra mogen rock när den är som bäst. Det är tajt, underhållande, jag rycks dock inte med fullt ut. Lite mer röj på scenen hade varit att önska.
Sist men verkligen inte minst har vi Reenact, grabbarna som förra året röjde sönder på Released, live and unsigned och vann hela tävlingen.
Det är med stor självsäkerhet dom kliver upp på scen. Och det är tungt och det är hårt och det är fullt jävla ös från början till slut. Publiken blir som galna och det röjs högt och lågt. Nävar flyger i luften och framtidens whiplash skador tar sakta form. Tack för ett fint dagsavslut Reenact.
Kort och gott är det en bra start av Göteborgs Rockfest, nu kan det bara bli bättre.
Bilder hittar du: HÄR
