Pagan Records
Släpptes den 29 oktober 2013
Efter tio års harvande har de polska avantgarde black metall kvartetten Mord’A’Stigmata släppt sitt tredje album. Med fem spår som tillsammans upptar 47 minuters speltid bjuder polackerna på obehagliga tongångar, hypnotiska musikslingor och en expansion av tidigare alsters experimentlusta. Ena stunden vibrerar det Death Spell Omega. Andra stunder finns det spår av både Blut Aus Nord samt Nachtmystium i produktionen. På en resa mot det okända är det dags att bida sin tid.
Att vara tålmodig är a och o när man lyssnar på Mord’A’Stigmata. Efter tre genomspelningar, där den sista gjordes i ett nedsläckt rum liggandes i dödsvila, börjar jag äntligen se skönheten i musiken. De första ögonblicken som inleder denna skiva är långt ifrån representativa för vad bandet levererar. Begynnande Inkaust börjar svajigt med för högt mixade trummor som dränker allt annat. Därefter, nästan exakt vid fyraminuterssträcket, sker en vändning. En helt annan melodi sprider sina vingar. Tunga domedagstrummor saktar in tempot till ett långsamt malande. Sången flyter ut i fjärran för att försvinna helt. Plötsligt ligger all fokus på den olycksbådande klangen. Redan tidigt blir det klart att denna form av hypnotiska melankoli kräver lyssnarens fulla uppmärksamhet. Som bakgrundsljud är det värdelöst, på halv koncentrationsförmåga blir det drägligt men med full fokusering blommar tonkonsten ut.
Hade det inte varit för de fåtaliga sångpartierna hade både Shattered Vertebrae of the Zodiac och Pregressed smält ihop till en enda stor massa. En svaghet som lyser igenom är just låtarnas brist på nyans. Ansia är en skapelse som måste spelas från början till slut. Ska atmosfären fungera skivan igenom tillåts det inga spårbyten. De fyra första spåren klockar in på ca tre kvart varvid avslutande titelspåret blir en chock med sina korta två och en halv minuter. Ansia är skivans mest ambientljudande kreation som på något vis sluter cirkeln. En cirkel vars diffusa början ger en hackig start men som sedan spinner vidare i oändligheten.
Bäst: detta är musik som tvingar lyssnaren att stanna upp och fokusera.
Sämst: en aningens större särskillnad mellan låtarna hade inte skadat.
Betyg: 7/10
Spår
1. Inkaust
2. Shattered Vertebrae of the Zodiac
3. Pregressed
4. Praefatio Pro Defunctis
5. Ansia
Bandmedlemmar
Ion – Bas och sång
Static – Gitarr
Golem XVI – Gitarr
DQ – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
