My Chemical Romance
Danger Days: The True Lives of The Fabulous Killjoys
Utgivning: 19 November 2010.
Skivbolag: Reprise Records (Warner Music Group)
Producent: Rob Cavallo
Känns som My Chemical Romance lämnat deras senaste album ”The Black Parade” långt bakom sig och byggt upp något tillsammans med Rob Cavallo som fortfarande låter som MCR men helt klart fräschare. Så vad definierar den här skivan? Jo party-rock med riviga riff och helt klart kaxigare sound än den förra skivan och med texter som kommer få amerikanska MTV att censurera hej vilt! Gillar vi det? Ohja. Första låten (och även första singeln) ”Na Na Na [Na Na Na Na Na Na Na Na Na]” ger en perfekt start på albumet (speciellt med den annorlunda inledningen av Mr Death Defy.) Och ger verkligen en bra syn på hur bandet i sig har utvecklats sedan deras senaste skiva.
På den så smäller dom sen på med låten ”Bulletproof Heart” som bygger upp lite Snow Patrol- inspirerat för att sedan gå över till en typisk Green Day ackordföljd som sitter som en smäck och inte alls klyschigt som det ibland har en tendens att vara.
En låt som dock verkligen sätter sig i huvudet är låten ”Planetary (GO!)” (även soundtracket till Gran Turismo 5), det är synthigt och det är rakt på! Bryggan med några klassiska ”woaanden” som bygger upp mot den helt klart catchigaste refrängen på plattan.
Men höjdpunkten av denna skiva kommer när jag kommer till låten ”SING” som börjar nästan lite funkigt och lite 30 seconds to mars-aktigt fast mer creepy, men går sedan in på den mest allsångvänliga refrängen på hela albumet. Det är definitivt en av de bättre låtarna My Chemical Romance har skrivit, någonsin. En annan favorit är låten ”Party Poison” som låter lite The Hives- inspirerat och har en bra dynamik som gör den till en riktig party låt (som titeln beskriver?). Det jag gillar är att hela albumet har en annan attityd jämfört med det MCR gjort förut, det är inte alls lika ledsamt och grått, istället ett jävla röjj från början till slut.
Så vad kan vi dra för slutsats? Jo, My Chemical Romance har äntligen beslutat sig för att lämna allt det sorgsna bakom sig och levererar istället en skiva med pure rock’n’ roll!
——
Robin ”Robbaaaaan” Danielsson
