Eisenwald Tonschmiede
Släpps den 21 april
Före detta enmansprojekt Aurvandil, idag en duo, härstammar från Frankrikes mörka skogar. Med ett nytt album i faggorna har det blivit dags att åter ge sig in i bandets dystra världsåskådning. Med något som skivbolaget har valt att titulera ”glaciär black metall” bjuds lyssnaren på… ja, vad är det egentligen jag lyssnar på? Thrones beskrivs som en skiva karvad i sten och snö, destillerad genom nordisk renhet. Fyra långa hymner av järn och is, fyra stormar frammanade att frysa hjärtat. Fyra långa spår som i sin kakofoniskt underproducerade skapelse får mig att dra en suck av vanmakt.
Tidigare var Aurvandil ett vackert smäktande epos lett av dess skapare och tillika dess namngivare. Tillräckligt långt bak i tiden fanns inte ens trumspel på tapeten. Sedan 2013 har dock platsen fyllts med den första nya fasta medlemmen, trummisen Fog. Som duo har tyvärr bandets musik halkat efter rejält. Vad som förut spreds ut på fler och kortare spår där den röda tråden var följbar har nu utvecklats till en sölig massa. Emellertid kan den negativa utvecklingen inte tillskrivas Fog. Om något är det hans trumspel som räddar denna ytterst långa timme. Det är snarare bandgurun Aurvandils omdöme jag behagar ifrågasätta. Kvalitén ljudmässigt är stundom starkare än föregångaren Yearning. Samtidigt är den otroligt grötig. Det är svårt att urskilja de enskilda elementen och låtarna är svagare än på tidigare album. När varje spår är över tio minuter långt utan andningspauser blir det svårt att spjälka det som lagts upp på tallriken. Det känns oinspirerat och mitt finger ligger konstant på knappen man spolar framåt med.
Bäst: all eloge till trummisen Fog som faktiskt kan sitt hantverk.
Sämst: otroligt grötigt och dåligt producerat.
Betyg: 4/10
Spår
1.For Whom Burnest Thou
2.The Harvest of Betrayal
3.Summon the Storms
4.Ingen Lindring
Bandmedlemmar:
Aurvandil – Sång, alla gitarrer
Fog – Trummor
Text: Cecilia Wemgård
