Författare: Markus Östmark

Nuclear Blast Släpps den 17 november Brittiska The Adicts har hållit på sedan 1975. Första fullängdaren landade på skivdiskarna 1981 och från början handlade det mest om punk i form av genren oi!. Efter ett decennielångt uppehåll på 90-talet har de fortsatt ge ut skivor, men dock saktat ner punktempot med stigande ålder. Dåtidens krispiga riff är ersatta av dovare tongångar. 00-talets släpp fram till dags dato handlar mer om poppunk än något annat. Picture The Scene bjuder på trevlig trallig punk, men huvudriffet låter tyvärr som något man hört tidigare. Samma sak gäller för Talking Shit, där det känns…

Pulverised Records Släpps den 10 november Lever vi i den andra mellankrigstiden? Det vet vi inte än. När blev old school death metal specifikt old school? Precis som med tiden mellan krigen måste det gå ett okänt antal år innan vissa eror kan definieras. Det som är klart är att svenskarna i Under The Church försöker göra sitt bästa för att förvalta arvet från genrens storhetstid i början av 90-talet, då den fortfarande bara hette death metal. Det rostiga gitarrljudet som ofta är signifikant för genren återfinns även på denna platta. Ett gitarrsolo inleder titelspåret, och för genast tankarna till…

Stone Stallion Rex Släpps den 2 november Undrar vad hastighetsbegränsningen är på Sardinien? Öborna i Black Capricorn verkar ta det säkra före det osäkra för att hålla sig på rätt sida om lagen. Doom metal-genren trogna spelar de så långsamt att hastighetsmätaren knappt ger utslag. Omega är bandets fjärde fullängdare sedan debuten för sex år sedan. Utgivningstakten för albumen i sig är riktigt fartfylld. De elva spåren på albumet klockar in på 1 timme och 36 minuter. Med gamla mått mätt så är detta en dubbel-LP. Det kan vara läge att låta skivtallriken snurra 45 varv per minut formatet till…

High Roller Records Släpps den 27 oktober Vart i tiden befinner vi oss? Känslan av att ha åkt i en tidskapsel tillbaka till tidigt 80-tal, bortom ettor och nollor och liknande digitala attribut, är påtaglig. På plats i det fiktiva förflutna gör Bunker 66 allt för att upprätthålla dåtidens charm. Vid en första lyssning kan detta misstas för att vara Metallicas skrotade demo till Kill Ém All, det finns både likheter och skillnader. En av skillnaderna är geografisk, Bunker 66 härstammar från den här sidan Atlanten, närmare bestämt från Sicilien. Det här är en tidsresa som tar 24 minuter att…

Black Lodge Records Släpps den 27 oktober Göteborg år 1989. Stillborn släpper sitt första album Necrospirituals. En skiva som i vissa kretsar anses vara en kultskiva. Kort därefter sker diverse medlemsbyten och ytterligare två album ser dagens ljus i början av 90-talet. Efter det är det tyst i 25 år fram till i dag då originalsättnigen hittat tillbaka till varandra. Precis som Entombed en gång i tiden uppfann genren death ’n’ roll, kan Stillborn titulera sig själva som skaparna av goth ’n’ roll. Det är alltså inte bara tungt och långsamt, det är även svängigt. Är musikhistoriens alla riff av…

Relapse Records Släpps den 6 oktober Brittiska Carcass var ett av pionjärbanden inom gore grind i slutet av 80-talet. Månne uppfann de hela genren på egen hand. En stil som gjort sig känd för blast beats och gutturalt bräkande growl, där en matsked maginnehåll tycks hostas upp med varje sjunget ord, i de obduktionsglamoriserande texterna. Spanjorerna i Haemorrhage är nästan lika gamla i gemet och kör fullt ut samma koncept. Produktionsmässigt har bandet utnyttjat de sex åren sedan förra skivan på rätt sätt, då slutprodukten låter både brutal och fräsch. Kompositionsmässigt är det dock en blandad kompott, här kunde de…

Nuclear Blast Records Släpps den 15 september Det är alltid trevligt att bli skräckslagen. Att lyssna på baklängesmeddelanden på gamla Deicide-skivor är ett av sätten att uppnå detta. Ett annat sätt är att ge sig i kast med österrikiska black metal-bandet Belphegor och deras elfte studioalbum Totenritual. Bandet är veteraner i genren och har hållit på sedan tidigt 90-tal. Även om det inte finns några baklängesmeddelanden på just denna skiva så känns det ändå som att den efter tillräckligt många lyssningar kommer framkalla Satan, eller åtminstone bandets namne, demonen Belphegor. Själva beskriver de sin musik som diabolisk death/black metal. Inga…