Released: 21 juli 1971
Bolag: Vertigo
Master of Reality är gruppens tredje album på cirka ett år och den skiljer sig från de två första genom att gitarren och basen har stämts ner därav ett mycket mörkare ljud. Albumet är även nyskapande på grund av sin sista låt Into The Void som med sina tunga riff och den mörka texten var starten till genren doom metal. Master of Reality anses också vara det första stonerrock-albumet.
Första låten Sweet Leaf inleds med att Tonny Iommi hostar då han under en paus från inspelningen rökade lite för mycket marijuana. Hela låten är en hyllning till marijuana, första versen lyder: ”When I first met you, you didn’t realize I can’t forget you, you and your surprise. You introduced me to your mind. And left me wanting, you and your kind”. Denna vers kan tolkas att marijuana tar ens kreativitet till en helt ny nivå för att den får en att se klart. Jag kommer att tänka på ett tal som John Maynard från Tool hade under en livespelning. Han uppmanade alla som var emot droger att gå hem, ta fram sina favoritskivor och kasta dem på grund av den stora sannolikhet att artisten varit hög under tiden musiken skrivits.
Skivans starkaste och mest uppmärksammade låt Children Of The Grave har ett karaktäriserat riff och hela låten är en protest mot det stundande Vietnamkriget. Texten följer i samma spår som War Pigs från albumet Paranoid med en icke våldsam civil lydnad.
Master of Reality innehåller även två instrumentala spår, Embryo som endast är 28 sekunder långt och kan ses som ett intro till Children Of The Grave. Den andra instrumentala låten Orchid är ett vackert mellanspel och för tankarna till ett klassiskt gitarrstycke.
Albumets ballad Solitude visar prov på Tony Iommis skicklighet som musiker då han spelar gitarr, piano och föjt. Det är just flöjten som Solitude en harmonisk känsla när den kommer in och samarbetar med pianot, gitarren och basen. Ozzy visar även sin bredd som sångare då han använder sig av mjuka vokaler istället för sin skärrande höga sång som blivit hans signum. Många tror dock att det är Bill Ward som sjunger men koncentrerar man sig och lyssnar noga så kan man stundtals höra Ozzys höga stämma.
Tro det eller ej men After Forever är en positiv sång om Gud och fokuserar endast på kristna teman. Det är även albumets svagaste spår tillsammans med Lord Of This World. Det är svårt att förklara varför de är svaga, de stimulerar helt enkelt inte mina öron lika mycket som resten av albumet.
Master of Reality är Black Sabbaths tredje album under cirka ett år och även om de jobbar snabbt så visar de inga tecken på att sakta av. Med dessa låtar kommer ännu ett nytt sound fram utan att nödvändigtvis ändra deras ursprungliga sound. Genom att stämma ner gitarren och basen ytterligare öppnas nya vägar för bandet som under denna tid låg på ett experimenterande basis. Master of Reality är ytterligare ett mästerligt album som inte bör missas av någon som är ett fan av metal.
Kuriosa: Lyssnar man på Spotify, nyutgåvan från 2009 så finns där några av albumets låtar med alternativa texter samt demos.
Bäst: Sweet Leaf, Children Of The Grave och Solitude.
Sämst: After Forever och Lord Of This World.
Betyg: 10/10
Låtlista:
Sweet Leaf
After Forever
Embryo
Children Of The Grave
Orchid
Lord Of This World
Solitude
Into The Void
Skribent: Jonas Persson
