Nuclear Blas
t Records
Släpps den 30 januari 2015
Nästan fyra och ett halvt år efter ovanligt jämna, om än inte lysande At the Edge of Time (2010), är Blind Guardian tillbaka med Beyond The Red Mirror. Denna tyska kvartett har under tjugosju års tid framfört sagor och historier med såväl speed metal, som progkryddad power metal och symfoniklang. Med vassa gitarrer och kraftfull sång, har sångaren och låtskrivaren Hansi Kürschs alster behandlat allt från Tolkiens sagovärld till Arthurlegenden.
Först ut på gruppens tionde album är The Ninth Wave, ett nio minuter långt hopkok på rester: pompösa orkesterpartier, utdragna riff och en kör som dränker skärpan i Kürschs pipa. Att man har lagt till kyrkolatin i inledningen gör det mer hädiskt än högtidligt. Prophecies lyckas betydligt bättre med sina sträva drag från bandets femte album, Imaginations From The Other Side (1995). En behärskad vrede återfinns i såväl gitarrer som sång på detta dova power metal-stycke. Likaså Sacred Mind visar hur man går från en tortyrlik början till ett upprört mörker och förvandlas till skivans bästa låt. Vad de hemska, inledande syntljuden är till för blir jag inte klok på, eftersom låten i övrigt är en pärla. Stämningen byggs upp långsamt med snygga tempoväxlingar och täta körer som aldrig blir svulstiga. Dessutom skymtar speed metal-debuten Battalions of Fear (1988) fram en smula. Kaotiskt och hetsigt utan att förlora tyngd. Inte dumt alls.
Att bandet inte har gjort en bra ballad sedan Sagan Om Ringen-tolkningen Nightfall In Middle-Earth (1998) är ett sorgligt mysterium som tycks förbli olöst. Balladen Miracle Machine lider, som så mycket annat på skivan, av överbelastning. Pianoinledningen är mycket vacker, men när stråkar och körer kommer in blir det snabbt styltigt och tröttsamt. Avslutande Grand Parade står stelt i myllan från uppblåsta A Night At The Opera (2002) och därmed har man fått med lite av allt från tidigare alster. Kürsch & Co har ofta åstadkommit magi som fått mig att skjuta rygg av välbehag. Dock ej på Beyond The Red Mirror. Felet med det här blasket är pinsamt tunna idéer och avsaknaden av svärta. Ingen revanschlystnad, inga tunga bördor som ska släpas på i mörker och kval. Tyskarna har alltid varit ojämna, men när ett album består av en femtedel delikatesser och fyra femtedelar bukfylla, behöver såväl kockar som skafferi uppdateras rejält.
Bäst: Sacred Mind
Sämst: At the Edge Of Time
Betyg: 4/10
Spår:
1. The Ninth Wave
2. Twilight Of The Gods
3. Prophecies
4. At The Edge Of Time
5. Ashes Of Eternity
6. The Holy Grail
7. The Throne
8. Sacred Mind
9. Miracle Machine
10. Grand Parade
Medlemmar:
Hansi Kürsch – Sång
André Olbrich – Gitarr
Marcus Siepen – Gitarr
Frederick Ehmke – Trummor
Text: Julia Gill
