Datum: 2015-05-30
Det är ingen tvekan om att det är ett stort dragplåster som avslutar Metallsvenskan. Tyska powerprogarna Blind Guardian släppte sitt tionde album i december och öppnar med Into The Storm som, titeln till trots, känns mer som en pust än en orkan. Efter denna klena inledning med den tämligen stillastående sångaren Hansi Kürsch och lite småprat om väder och vind, lyfter det. Banished From Sanctuary drar igång publiken säkert som en klocka och allsången fyller i där Kürschs stämma inte riktigt orkar ända fram. När sedan Nightfall börjar spelar kasst väder och trött scenspråk inte så stor roll. Under sex minuter är jag inte längre på konsert, utan på uppdrag i Midgård, arm i arm med en fullkomlig främling och med en sjungande armé omkring mig.
Vid Tanelorn (Into The Void) har Kürsch hunnit piggna till lite och Prophecies, ett av det senaste albumets få starka spår, möts av entusiastiska vrål. Publikens sånginsatser under The Last Candle genererar ett stort leende från gitarristen Marcus Siepen och då inget tyder på att allsången vill ta slut samtidigt som låten, börjar Kürsch skratta och ropa komplimanger. När The Lord Of The Rings första toner äntligen ljuder i mörkret, sänker sig en nästan andlig stämning över publiken. Själv står jag intill ett hyperlyckligt fan och sjunger som om det inte fanns någon morgondag.
Basgången i mäktiga Bright Eyes ger rysningar som varken har med lera eller väta att göra, som deprimerande nog bryts tvärt av sömnpillret Twilight Of The Gods och förtar stämningen. Bot och bättring kommer dock tämligen omgående med Mirror, Mirror där Kürschs stämma, gitarrerna och allsången sitter som smäck. Avslutande Valhalla har aldrig hört till mina favoriter, men när publikens sång ljuder i mörkret långt efter det att tyskarna har tackat för sig, blir det än en gång uppenbart att man alltid kan upptäcka något nytt i det man trodde sig känna till utan och innan.
Bäst: Nightfall
Sämst: Twilight Of The Gods
Betyg 8/10
Text och foto: Julia Gill
