Sliptrick Records
Släppt den 2 december 2013
Från Skellefteå kommer en taggad kvartett betitlad Blister Brigade. Gänget sammanstrålade under sent 2010 i den så kallade Guldstaden för att levererar fläskig rock. Med deras debut To Serve And Punish är det också det som sagda ensemble gör. Köttigt, rockigt, stundom själsligt sjunget och med en lagom modern touch. Det är klassiska riff samt lyrik uppdaterat för att passa in i dagens musikklimat. Det är inte unikt, det är långt ifrån nyskapande men å andra sidan så låter det stabilt. Skellefteåborna kommer inte att bli nominerade för en grammis, däremot kan de utan problem tillfredställa en hungrig rockpublik.
Vid första genomlyssningen ter sig Riotchild som en ganska svag öppning. Låten som tar avstamp i en pumpande fyrtakt (tillskriven taktfasta trummisen Jerker) faller över i en inte alls lika stark refräng. Tyvärr växer inte detta spår hur många snurr skivan än gör. Emellertid följs den av svängiga The Punishment, en snabbare rocklåt med cowboyattityd. Här uppvisar bandet sin talang för att skriva riff som fastnar i hjärnbalken. Det är nästan så att jag vill ställa mig upp och svänga mina lurviga. Både Gustav och Christoffer hanterar strängbänderiet väl även om jag tycker att Simons bas försvinner lite för ofta. Det är lagom krispigt mixat men en aningens mer bastant bas hade inte skadat.
Gustav hanterar inte bara gitarren utan han är även ansvarig för de vokala insatserna. En kaxig stämma som berikas med ett traditionellt raspande ser till att höja låtar såsom Rock’N’Roll Grave och Dead Street March som annars riskerat att falla platta. Låtarna i sig är inte svaga men låter som något som spunnit i min spelar allt för många gånger förut. I balladen Sad To The Bone bjuds däremot lyssnaren på mer renodlad skönsång med akustiskt gitarrspel. Likväl återkommer vi till faktumet att Blister Brigade inte riktigt lyckas nyansera sig. Det är bra och riktigt kul att lyssna på. Jag känner dock att jag hört detta allt för många gånger förr. Avslutande Goodbye Ragdoll fångar trots detta mitt odelade intresse. Kanske är det det mer djupgående mullret från Gustavs pipa, den svagt hörbara klaviaturen som skymtade förbi eller det välljudande gitarrsolot som fångar mina öron. Något är det med denna låt eftersom den helt på egen hand lyfter bandet ett snäpp uppåt.
Bäst: Goodbye Ragdoll
Sämst: hört detta allt för många gånger förut
Betyg: 6/10
Spår
1. Riotchild
2. The Punishment
3. Left Hand Pain
4. Rock’N’Roll Grave
5. Down In Pieces
6. Like A Drug
7. Dead Street March
8. Devastating Smile
9. Along Came The Haters
10. Sad To The Bone
11. Goodbye Ragdoll
Bandmedlemmar
Gustav Lund – Gitarr, sang
Christoffer Strand – Gitarr
Simon Lundström – Bas
Jerker Avander – Trummor och slagverk
Text: Cecilia Wemgård
