2012 spelade Bonafide på sjätte upplagan av Hard Rock Hell i Wales. Det här var alltså den sista spelningen på bandets Ultimate Rebel Tour som besökt stora delar av Europa under loppet av några veckor. Under 2012 hade Bonafide stora framgångar i Storbritannien med bra albumförsäljning och flera av deras låtar spelades gång på gång i radio. Då bestämde de sig för att ta tillfället i akt och spela in en DVD – för att sedan dedikera den till sina fans i Storbritannien. Men resultatet känns ganska svalt, lite som en vacker ros som är påväg att vissna. Glöden är som bortblåst.
Introt består av svartvita backstage-klipp som varvas med tidigare turnédatum innan man slutligen når kvällens datum: 1 December 2012 – Hard Rock Hell, Wales. Det är en maffig inledning och visserligen märker man direkt att inspelningen håller hög kvalité både bild- och ljudmässigt. Bandet öppnar upp med Doing The Pretty som känns energisk med bra scennärvaro. Pure rock ’n’ roll helt enkelt.
Den följs upp av Dirt Bound som är en av mina personliga favoriter, en fantastisk livelåt som även levererar instrumentalt. Men dessvärre känns den ganska platt, vilket resten av spelningen också kommer visa sig att vara. Jag får känslan av att det filmas ur usla vinklar, det mesta känns stillastående då scenen är liten och bandet inte har mycket yta att röra sig på. Så det gör det alltså inte bättre att man mestadels filmar spelningen rakt framifrån, vilket tar ifrån den livet.
Pontus Snibb hälsar alla välkomna, under spelningen uppenbarar sig lättklädda dansöser för att bjuda besökarna på något extra och man skålar med publiken för att värma upp dom. Men ska jag vara ärlig hör dansöserna inte hemma där. Med en mer glamorös och maffig scenproduktion hade det passat in som handen i handsken, men istället får man känslan av att befinna sig på en sunkig pub full med snuskgubbar. Det enda som bjuds på är rök och en relativt snygg ljusshow med Bonafide-loggan i bakgrunden, det är helt enkelt inte mer glamoröst än så.
Bandet gör sitt bästa – man spelar nästintill felfritt och trots den lilla scenen försöker man förmedla energin ut till den i stort sätt döda publiken. (Ännu en gång undrar jag om det inte är kameravinkeln som spökar, hade de filmat publiken ur en bättre vinkel vid några enstaka tillfällen så kanske man hade fått en annan uppfattning) Men det blir ändå aningen stillastående. En bit in i spelningen river man av No Doubt About It som får en otroligt snygg avslutning som direkt mynnar ut i Hard Living Man. En övergång av högsta klass.
Hard Living Man som för övrigt är en fantastisk låt med en utomordentlig refräng. När man når refrängen för andra gånger känns det som att publiken vaknar till liv – någorlunda i alla fall; Man skymtar några händer i luften. Trummisen Niklas Matsson presenteras och sedan tillkännages det att en DVD håller på att spela in; Vilket framkallar kvällens första, riktiga jubel.
Det är först lite drygt 40 minuter in i spelningen man för första gången vänder sig mot publiken och filmar – Vilket mycket riktigt ger resultat; det ser genast ut som att det är lite röj och ger liv i spelningen. Strax efteråt mattas det av igen, några händer är uppe i luften men annars står britterna och gungar lite lätt i takt med sina huvuden. Avslutningsvis bjuds det ännu en gång på tjejer blandat med pyroteknik och Fill Your Head With Rock.
Aningen besviken lägger jag tillbaka skivan i fodralet och känner att utifrån materialet så hade det här kunnat nå en högre nivå, för Bonafide har verkligen kapacitet att komma upp i en högre nivå. Men det saknas en själ och när själen saknas försvinner glöden. Denna gången fylldes inte mitt huvud med rock.
Plus: Att bandet både röstmässigt & instrumentalt höll en hög nivå.
Minus: Recensionen talar förmodligen för sig själv.
Betyg: 5/10
Setlist:
1. Doing The Pretty
2. Dirt Bound
3. Butter You Up
4. Too Fired Up
5. The Mess
6. No Doubt About It
7. Hard Living Man
8. Down
9. Can’t Get Enough
10. Loud Band
11. Fill Your Head With Rock
