30 juni 2016
Bråvalla Festival kan vara en ganska speciell upplevelse för den gemene hårdrocken. I jakt på bra musik måste man navigera sig genom horder av killar i färgglada pikétröjor och tjejer upppiffade för den perfekta instagramselfien. Allt till ett soundtrack av vad som än trendar på radio just nu. Som tur är finns det ljusglimtar bestående av lite hederlig gammal hårdrock som gör allt värt det.
August Burns Red
Det är en ganska maklig skara människor som samlats framför scenen för att bevittna dagens första metalband August Burns Red. Jänkarna som entrar scenen försöker desperat skaka liv i publiken med sitt obevekliga röjande. Tyvärr är responsen svag. Visserligen försöker ett antal trogna anhängare efterlikna bandet, men när publiken bara är ett par led djupt blir resultat något sorgligt. Inte för att bandet låter sig stoppas för det. De maler på som om deras liv berodde på. Dessutom är gitarristen JB Brubakers kombination av intensivt headbangande och flipflops ytterst underhållande.
Bring Me The Horizon
Det är med tveksamma steg jag rör mig mot Luna Stage och Bring Me The Horizon. Minnet från deras katastrofalt kassa spelning på Metaltown för ett par år sedan är fortfarande färskt i minnet. Att bandet, och speciellt sångaren Oliver Sykes, har ryckt upp sig ordentligt blir därmed en mycket uppskattad överraskning. Frontmannen behöver fortfarande jobba på sin skönsång samt att det vore trevligt om resten av bandet skulle röra sig mer än en centimeter från sina startpositioner. Trots det levererar bandet en riktig röjarspelning inför den stora folkmassan som samlats. Att sångaren dessutom har bytts ut sin arga hormonella tonårings-akt mot ett brett flin och publikfrieri gör mycket.
Rammstein
Efter att signifikanta mängder öl intagits till den oundvikligt höga volymen av Zara Larsson är det äntligen dags för festivalens stora dragplåster Rammstein. Atmosfären är tjock med förväntan, Du Hast hörs sjungas runt om i publikhavet och folk gör sig redo att få sina ansikten flamberade av scenshowen. När sextetten väl anländer i ett sedvanligt spektakulär intåg är det med en något besviken uppsyn som jag inser att gnistan inte riktigt är där. Att inleda med sömnpiller som Reise Reise och Halleluja är kanske inte den bästa av idéer. Det känns som att tyskarna spenderar knappt halva konserten med att värma upp inför nådastöten som kommer med Du Riest So Gut. Från och med detta är det dock full kareta och alla förhoppningar inför konserten blir nu uppfyllda. Pyrotekniken är närvarande i nästan varje låt och bandet är lika heta som deras eldkastare, allt till publikens jubel och allsång. Tyvärr har bandet endast fått en och en halv timme allokerat till sig, därför är besvikelsen påtaglig när bandet går av scenen utan att bjudit på klassiker som Mein Teil och Tier. Men det är livet på festivaler, det är bara tacka och ta emot vad man får.
Alla bilder från Bråvalla dag 1 hittar ni här!
Text: Markus Lassus Bjälnes
Foto: Markus Lundqvist, Jennika Ojala
